Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRALLIG, adj.1, l. SKRALLOT, adj.1
Ordformer
(-ig c. 1755. -ot 1712—c. 1755)
Etymologi
[till SKRALLA, v.2]
(†) som avger ett skrällande ljud; bräckt l. sprucken. Spegel (1712). Skrallig, Skrallot, .. (dvs.) Sprucken, bräckt, som höres af liudet. Schultze Ordb. 4388 (c. 1755).

 

Spalt S 4738 band 26, 1973

Webbansvarig