| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRINLÄGGA skri3n~läg2a, v. -er, -lade ~la2de, lagt ~lak2t, -lagd ~lag2d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i fråga om romersk-katolska förh.) under högtidliga former lägga (kvarlevorna av helgonförklarad l. ss. helgon betraktad person) i ett relikskrin (o. placera skrinet i en kyrka, på l. bredvid l. under ett altare); oftast med obj. betecknande personen; jfr TRANSLATION. (Den heliga Birgitta) blef skrinlagd i Wadstena d. 28 Maji .. (1391) mäd stor solennitet. HSH 3: 148 (1693). På sommaren (1514) ha .. de tre mälarbiskoparna varit över till Finland för den helige Hemmings skrinläggning. KyrkohÅ 1940, s. 24. 1488 bliva kvarlevorna av Katarina, den heliga Birgittas dotter, med påvligt tillstånd skrinlagda i Vadstena klosterkyrka. TurÅ 1944, s. 29.
2) (†) med avs. på (liket av) död person: lägga i kista. Castrén Res. 1: 308 (1852). Santesson Sv. 86 (1887).
3) (utom i a numera bl. tillf.) eg.: nedlägga (ngt) för förvaring i skrin; nästan bl. i allmännare l. bildl. anv.: lägga undan l. gömma (ngt), lägga (ngt) på kistbottnen o. d.; jfr 4. (Värends folk-)dräkt (för kvinnor) är nu mera så allmänt bortlagd, att den sällan träffas, om ej skrinlagd hos någon gammal gumma. SKN 1841, s. 120. Hon hade föresatt sig att .. (vid en högtidlighet i närvaro av de kungliga 1846) uppträda iklädd de länge skrinlagda hofdräkterna. Engelke Småstad 54 (1906). Då Rom intogs (år 1870), ville Pius IX icke veta av något hov — alla uniformer och all gammal ståt skrinlades. Lagergren Minn. 7: 29 (1928); jfr 4 b γ. IllSvOrdb. (1955; angivet ss. sällsynt). — särsk.
a) (i sht i fackspr., fullt br.) med avs. på penningmedel, mynt, förmögenhetsföremål o. d.: lägga (ngt) i kassavalv l. på kistbottnen l. på hög l. dyl. (o. låta det ligga outnyttjat l. utan förräntning l. på detta sätt dra det ur den allmänna rörelsen), tesaurera (ngt); äv.: förvandla (ngt) till l. lägga ned (ngt) i oräntabla förmögenhetsobjekt o. d. (särsk. i uttr. skrinlägga ngt i ngt). LBÄ 42—43: 139 (1800). Capitalisterna skyndade (när växelkurserna sänktes på 1760-talet) att uppsäga alla utlånta capitaler och skrinlägga de outlånta. Ekelund 1FädH II. 2: 103 (1831). Vi erforo .. att (den norska) Staten icke skrinlägger sitt contanta öfverskott, utan gör det fruktbärande på ett för henne sjelf och för näringarna helsosamt sätt. Palmblad Norige 193 (1846). Der något öfverskott förefans, skrinlades det i silfverbägare. Ju flere silfverbägare man hade, desto rikare var man. VLS 49 (1885). Prissystemet (i Sv. på 1760-talet) påverkades .. genom den mycket starka skrinläggningen av Riksbankens sedlar, minskningen i mängden av utelöpande betalningsmedel. Heckscher HistUppf. 305 (1944).
b) med avs. på litterärt l. vetenskapligt alster, t. ex. dikt l. roman l. teaterpjäs l. avhandling.
α) tills vidare lägga undan (ngt) o. låta det förbli opublicerat resp. (om teaterpjäs) ospelat, lägga (ngt) ”i skrivbordslådan”; äv.: lägga ned (teaterpjäs, för att ev. ta upp den senare). Berzelius Brev 14: 18 (1821). Du har säkert något skrinlagdt gods, som kunde passa, — ett helt poëm eller fragment. Beskow (1830) i 3SAH XLVI. 2: 135. Första aftonen var fullt hus (på teatern), sedan tomt. Nu är pjesen skrinlagd. UrKorrCronholm 241 (1841). Bland förberedda och skrinlagda (teater-)stycken voro både franska, tyska, danska och två svenska. Nordensvan SvTeat. 1: 313 (1917).
β) med anslutning till 2: begrava (se d. o. II 1 c η slutet). Sex exemplar (av varje i Sv. tryckt skrift) (det till hofkansleren samt de till bibliotheken) kunna påräkna en säker odödlighet; ty det yttersta mörkret, hvilket icke annat är än de stora bibliotheken, är just den sannskyldiga odödligheten och skrinläggningen till domedagen. CFDahlgren 4: 15 (1824).
c) (†) med avs. på levande person, betecknande att man låser in ngn l. på annat sätt håller ngn strängt bevakad. Man kan intet skrijnläggia en Manbahr Pijga; Hon wachtar sigh bäst sielff. Grubb 531 (1665).
4) (i sht i vitter stil) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstr.
a) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre tydligt utförd bild: gömma l. bevara (ngt i ngt l. hos ngn o. d.); särsk. i uttr. skrinlägga ngt i sitt hjärta l. minne l. i hjärtat l. minnet o. d. Tegnér Brev 3: 41 (1824). Böckernas studium skänker förråder af kunskap, men dessa förråder stadna likasom skrinlagda i minnet, till dess att eftertankan tvingas att upptaga dem, att bearbeta dem. Frey 1846, s. 273. Den vänskap .., som jag skrinlagt hos den beständige, sköter sig sjelf. Heidenstam Vallf. 80 (1888). Han kom hans kväde väl ihåg, / Det i hans hjärta skrinlagdt låg. Wirsén Vis. 76 (1899).
b) allmännare.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om att bevara kännedomen om ngt (för framtiden) gm att göra anteckningar därom; äv. om ngns minne: gömma l. bevara (ngt). (C. D. Skogmans) hufvud egde som Mimers svar på alla frågor; hans minne hade skrinlagt allt, ifrån klassikerna intill den nyaste skrift i allmänna ämnen eller i vitterhet och konst. BvBeskow (1856) hos Ljunggren SAHist. 2: 227. Jag (är) viss, att för det verkliga minnet är ingenting så ofördelaktigt som detta — att jag så må säga — skrinläggande af det erfarna (gm dagboksanteckningar). Fahlcrantz 4: 3 (1865).
β) [jfr 3 a] betecknande att man låter ngt (t. ex. kraft l. begåvning) förbli outnyttjat l. ”nedgrävt” l. ”ligga i träde” l. låter ngt (t. ex. lärdom) undandragas allmänt utnyttjande o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., stundom: ofruktbar o. d. De krafter Gud dig förlänat dem skall du icke skrinlägga såsom en ofruktbar skatt. Tegnér (WB) 8: 228 (1837). Det största missbruket (av bibeln) var .. det, som begicks, när bibeln gjordes till en förbjuden bok och dess innehåll blef en skrinlagd lärdom för de skriftlärde. Svedelius SmSkr. II. 1: 186 (1874, 1877). Han mobiliserade sina skrinlagda histriontalanger. Swensson Hoffm. 55 (1935). Ett skrinlagt vetande (dvs.) ofruktbart, icke fruktbärande, ”nedgrävt”, oanvänt. Östergren (1939).
γ) uppskjuta (ngt), (tills vidare) ge upp l. ge avkall på (ngt) l. ge upp tanken på att förverkliga (ngt); lägga (ngt) åt sidan l. ”på hyllan” l. ”på is”; låta (ngt) falla, ”begrava” (ngt); särsk. med avs. på plan, tanke, ärende o. d. Blanche Våln. 529 (1847). En ålder, då .. så många af lifvets idealer skrinläggas. Runeberg (SVS) 9: 163 (1849). I Danmark har en kommission varit sysselsatt med behandlingen af spörsmålet om olycksfallsförsäkring. Kommissionens förslag har dock tills vidare blifvit skrinlagdt. GHT 1895, nr 252 B, s. 2. Det framfarna är läst och skrinlagdt, och .. den unga änkan funderar på ett nytt giftermål. Levertin Gest. 214 (1903). Den ursprungliga tanken på en särskild lantmarskalk för Finland .. skrinlades. SvRiksd. 3: 385 (1933). Arnér Finnas 187 (1961; med avs. på planer).
Spalt S 4880 band 26, 1973