Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRITTA skrit3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. skridte, nor. skritte; avledn. av SKRITT]
1) intr., om häst l. annat rid- l. dragdjur l. om ryttare l. (person åkande i l. körande) vagn dragen av häst l. annat dragdjur: gå resp. rida l. åka l. köra i skritt. Wrangel HbHästv. 78 (1884). Här och där .. kom en vagn skridtande med notabiliteter uti. Wilhelm SolLys. 253 (1913). Myndiga biskopar skritta på vita passgångare. TurÅ 1938, s. 57. Han lät hästen skritta för slak töm. Widding Major. 78 (1969).
2) hippol. tr., om ryttare: låta (häst l. annat riddjur) gå i skritt, rida (häst osv.) i skritt. Hästar, som ridas i ridhus, skola skridtas ute 1/2 à 1 timme dagligen. RidI 1897, s. 7. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 186 (1929).
3) intr., om fågel: gå i skridande takt, skrida gravitetiskt l. dyl.; jfr SKRITTA FRAM 2.
Särsk. förb.: SKRITTA BORT10 4. till 1. Taube PepitaDans. 61 (1950). —
SKRITTA FRAM10 4.
1) till 1. SDS 1896, nr 236, s. 1.
2) till 3, om fågel: gravitetiskt skrida fram. SvD 1910, nr 142, s. 12 (om storspov). —
SKRITTA IN10 4. till 1. Grebst Korea 332 (1912). —
SKRITTA UT10 4. till 1. Ekipaget skrittade ut. Fatab. 1957, s. 125.

 

Spalt S 4890 band 26, 1973

Webbansvarig