Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROGGA skrog3a2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr sv. dial. skrugge, skrogge, fradga; av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på l. av öl o. d.: fradga, skum. Efter var klunk lät han ölpavan cirkulera mellan handflatorna och blåste skroggan ur sin vippande mustasch. Arbetet 1951, nr 299, s. 12. ÖgCorr. 1968, nr 146, s. 6 (från Östergötl.).

 

Spalt S 4982 band 26, 1973

Webbansvarig