| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROIG skrω3ig2, adj.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har pungbrock (o. är arbetsoför). Han kallades allmänt .. ”skroiga bonden”. Och han hade aldrig arbetat … Han var född med brock, påstods det. Martinson Kvinn. 9 (1933). Far är ju skroig, hur kan det bli så mycket barn? Därs. 12. —
Spalt S 4982 band 26, 1973