Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKROTAL skrωta4l l. -ot-, adj.
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skrotal, fr. o. eng. scrotal; av nylat. scrotalis, till lat. scrotum, (testikel)pung, av ovisst urspr.]
med. o. anat. som har avseende på testikelpung, pung-. Tholander Ordl. (1872). Wernstedt (1935).
Anm. I medicinskt o. anatomiskt fackspr. användes ofta det lat. ordet scrotum (i sht förr äv. skrotum) ss. beteckning för testikelpung. Till detta lat. ord användes förr äv. en sg. best. skrotet. (Parasiten ”drakskottet”) inqvarterar sig .. på alla ställen af kroppen, hufvudet undantaget, ja äfven på scrotet. VetAH 1795, s. 159. Tholander Ordl. (1872: Skrotum (-tet)). Ett fall af gangræn å penis och scrotum. Hygiea 1896, 1: 157. BonnierLex. (1966).
Ssgr (med. o. anat.): SKROTAL-BROCK l. -BRÅCK. pungbrock. TLäk. 1833, s. 279. 3NF 4: 114 (1925). —
-KANCER. skrotal kancer. DN 1967, nr 139, s. 4. —
-SÄCK. (numera mindre br.) pung (se d. o. 6 b α). Hallin Hels. 2: 495 (1885). Odenius 2Celsus 472 (1906). —
-VÄGG. (numera mindre br.) hudvägg i testikelpung. LbKir. 1: 475 (1920).

 

Spalt S 4996 band 26, 1973

Webbansvarig