Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRUTEN, adj.
Etymologi
[sv. dial. skruten; sannol. samhörigt med sv. dial. skrutu, smula, nor. dial. skrot, dåligt redskap, skrotl, skrutl, dåliga saker, o. sannol. i avljudsförh. till SKRYTEN. — Jfr SKRUTTEN]
(†) (av ålderdom) svag l. hopsjunken l. skröplig l. bräcklig o. d., ”skruttig”; jfr SKRYTEN. Ihre (1769; om gubbe).

 

Spalt S 5033 band 26, 1973

Webbansvarig