| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRUVIG skrɯ3vig2, adj.
(numera föga br.) försedd med skruvar; som har formen av en skruv- (linje), skruvformad; äv. bildl., dels (om person): slug l. listig l. bedräglig (jfr SKRUV, sbst.1 e ι), dels: tillkrånglad l. invecklad l. dyl. (jfr skruva b, särsk. b β). (Sv.) Skruvig, .. (dvs.) den som har skrufwar, (lat.) Cochleatus, tortilis; .. Dolosus. Schultze Ordb. 4410 (c. 1755). Krångliga variationer och skrufviga italienska stycken ur ouvertyrer och dylikt förstå de (dvs. bergsmän o. annat folk som lyssnar på musik) sig icke på och finna därför tråkiga. AFSoldan (1852) hos Aho Soldan 253.
Spalt S 5074 band 26, 1973