| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRYMME skrym3e2, n.; best. -et; pl. -en.
(numera bl. i vissa trakter)
1) volym; myckenhet, mängd; jfr MÅTT, sbst.4 3 b. Halmen kunde vara til 3 eller 4 tierfvars skrymme. NVedboDomb. Sommart. 1749, § 160. (Hon) plåckade rågax till 3 kappars skrymme. EtnolKällskr. 2: 184 (1820). Bladen (av nyzeeländskt lin undergå) en grof .. beredning, som .. minskar växtens tyngd och skrymme. KrigVAH 1838, s. 117. SvGeogrÅb. 1944, s. 136.
2) utrymme (i en behållare l. säck o. d.), rymd (se d. o. 6), kubikinnehåll; äv. konkretare, om utrymme (för förvaring av ngt) i byggnad (t. ex. på vind). En Säck med Lijtet skrömme. NVedboDomb. Sommart. 1727, § 96. På sidorna voro skrymmen och gömmen, där (osv.). Heidenstam Karol. 1: 13 (1897). En stor vind med sina skrymmen kan ett lanthushåll ej undvara. Dens. (1933) i HågkLivsintr. 22: 561.
Spalt S 5077 band 26, 1973