Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÅNING skrå3niŋ2, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Hall., Skåne) skråning; motsv. d. skråning; vbalsbst. till sydsv. dial. o. dan. skrå, grovmala o. d. (se SKRODA, v.)]
1) (i fackspr.) abstr.: skrotning (se SKROTA, v.1 8). SvUppslB 16: 379 (1933). jfr TT 1881, s. 56.
2) (i sht i vissa trakter) lant. (till kreatursfoder använd) grovmalen säd (särsk. havre l. korn), gröpe. BrBlad 1912, nr 13, s. 6. Skråmalning, (dvs.) förmalning av säd på sådant sätt, att mjölet blir mycket grovt, s. k. skråning, som användes till kreatursfoder. SvUppslB 25: 98 (1935).
Ssgr (till 1; i fackspr.): SKRÅNINGS-MJÖL. skrotmjöl, skråmjöl. SvUppslB 16: 381 (1933). —
-VALS. vals för skrotning, skråvals. SvUppslB 16: 378 (1933).

 

Spalt S 5129 band 26, 1973

Webbansvarig