Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄLING skrä3liŋ2, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skrel- 1944. skräl- (-æ-) 1761 (: Strälingarne, pl. best.; sannol. felaktigt för Skrälingarne), 1766 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skräling, dålig, oansenlig person; jfr d. skrælling, person med svag hälsa, fvn. skrǽlingar, skrǽlingjar, pl., om de infödda på Grönland o. i Vinland, nor. dial. skræling, person med magert o. klent utseende; samhörigt med SKRÄL, sbst.1, o. nor. dial. skræla, vara krasslig; i sv. litteraturspr. har ordet sannol. upptagits från fvn. — Jfr SKRÄLING, sbst.2]
hist. om individ av den ursprungliga, infödda befolkning som enl. fvn. källor fanns på Grönland o. i Vinland; i sht i pl. (äv. om denna befolkning). Kalm Resa 3: 451 (1761). Norske Sjöfarande kommo ända til Norra delen af America, hvilket de kallade Vinland, och folket derinne Skrälingar. Berch PVetA 1766, s. 6. Vikingar .. seglade längs hela nordkusten förbi Markland — troligen Labrador — och Helluland — kanske Baffin Island. Flera gånger mötte de ”skrälingar”, indianer, som förvånade vikingarna genom att vara om möjligt vildare och våldsammare än de själva. DN(A) 1965, nr 53, s. 11.

 

Spalt S 5167 band 26, 1973

Webbansvarig