Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRÄNGE skräŋ3e2, adv.
Etymologi
[möjl. till SKRÄNGA, v.2 (se SKRÄNKA, v.3)]
(i sht i vissa trakter, vard.) i fråga om sakers lägen i förh. till varandra, i uttr. komma skränge, bli omkastade l. förväxlade. Häromsistens hade ombrytarnisse hjälpt Svenska Dagbladet att förväxla frågorna (i folkomröstningen 1957 angående allmän tjänstepension) … Det var frågorna 1 och 3 som då hade kommit skränge. MorgT 1957, nr 152, s. 18.

 

Spalt S 5190 band 26, 1973

Webbansvarig