Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÄPP, sbst.1, m.
Etymologi
[till SKRÄPPA, v.]
(†) skrävlare; anträffat bl. ss. binamn; jfr SKRÄPPA, sbst.1 Kommer någon Malchus skräpp / Och wil sig på folck förföra / Gier han (dvs. Per Frisk) honom friskt på öra / Snart med plijt och snart med kiäpp. Runius (SVS) 2: 125 (1712).

 

Spalt S 5205 band 27, 1974

Webbansvarig