Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÖPPEL, n.
Etymologi
[sv. dial. skröppel, n.; sannol. vbalsbst. till ett icke anträffat skröpla, till sv. dial. skröpa, spöka (se SKRÖP, sbst.2)]
(†) skrock, vidskepelse. Kiäringar .. som kunna allt fritt ränna / bå hjt og djt om kring, där de få plåstra, linna, / bönåsa, narra Fålk, ha Skröppel på sjn Läppar. Warnmark Epigr. B 2 a (1688).

 

Spalt S 5218 band 27, 1974

Webbansvarig