| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUFF skuf4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
om stöt som ngn ger ngn l. ngt med armbågen l. axeln l. handen l. knäet l. bålen, knuff, puff; äv. oeg. l. bildl. Aurivillius Gr. 24 (1684; utan angiven bet.). Lind (1738). Puffar, / Knuffar, / Skuffar / Rägna de sku i Calas, .. / Om du ej tömmer ditt glas. Bellman (BellmS) 2: 149 (c. 1770, 1791). (Han) Fick sej en ordentlig skuff i sidan, när han ville tränga sej förbi. Östergren (1940). SvNat. 1945, 1: 85 (bildl.).
Spalt S 5228 band 27, 1974