| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKULDENÄR skul1denä4r l. -næ4r, l. 30~2 (sku`ldenär Weste; skulldenä´r Dalin; skul3də~næ2r säll(an)004 LoW (1911); sku´ldenär ((med) grav (accent); säll(an) -nǟr) Östergren (1940)), äv. (numera föga br.) SKYLDENÄR ʃy-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er (G1R 8: 281 (1533) osv.) ((†) -ar Swedberg Cat. 341 (1709), Schultze Ordb. 4342 (c. 1755)); förr äv. SKULDENERE, m.||ig.; pl. = (OPetri Tb. 235 (1528), G1R 8: 271 (1533)).
(numera mindre br.)
1) gäldenär (se d. o. 1); äv. om person som har att betala utlagor o. d.; jfr SKULD, sbst. I 2, 3. OPetri Tb. 235 (1528). Hafwer någor af samma man fått flera lån, än ett .., ther må skuldenär afräkna thet, som betales, å hwilketthera lån han helst wil. HB 9: 5 (Lag 1734). I anseende til Rikets skulder, är tilståndet hos osz ej mycket olika Änglands, där jordägaren och slögdaren, såsom skuldnärer til Staten, med misznöje nödgas se, en del af deras .. inkomst, gå i Wäxlarens hand. Gadd SvarVetA 23 (1765). För min skuld hos dig har min skuldenär Tidgren lofvat längesedan att svara. Kellgren (SVS) 6: 43 (1775). Östergren (1940; angivet ss. ”mindre vanl.”). — jfr PRINCIPAL-SKULDNÄR.
2) bildl.: gäldenär (se d. o. 1 b); särsk. om person som står i tacksamhetsskuld till ngn; jfr SKULD, sbst. I 4. Schroderus Albert. 2: 249 (1638). Min Far, jag går utur verlden som Eder stora Skuldnär, och jag skall återbetala Eder hundradefallt i Evigheten. Levin Schiller Cab. 153 (1800). AnderssonBrevväxl. 2: 218 (1835; om person som är skyldig ngn brev). Det hör till min levnads ingripande erfarenheter att ha varit ung, när Ibsens dramer fördjupade vår problemställning och gjorde oss till den lille trollkarlens skyldenärer. SvD(A) 1928, nr 74, s. 7 (i uttalande av N. Söderblom, återgivet i öv. från nor.). — särsk. (i högre stil) motsv. SKULD, sbst. I 4 c, om syndfull människa (l. annan varelse) i förhållande till Gud l. Kristus. L. Paulinus Gothus ThesCat. 267 (1631). Nohrborg 149 (c. 1765; äv. om änglar). Jag wil uti sidan din, / Som en skuldenär, bli intagen: / Låt din sår bli borgen min / Mot de skarpa dunder-slagen. SionSång. 1: 89 (1743). Jesus .. utstryker sjelf utan någon godtgörelse af skuldnären hela hans skuldregister. Bring Högm. 378 (1862).
3) (†) borgenär, fordringsägare; jfr SKULD, sbst. I 5. OPetri Tb. 235 (1528). (Gäldenärerna) skole blifwe förhåldne, att the theres skyldenä[rer] betale .. skole. RA I. 4: 516 (1598). Med fordring, lag och rätt man länge wågad skämta / Och Skuldnär’n länge fick i hus och trappor klämta. Düben Boileau Sat. 30 (1722).
Spalt S 5300 band 27, 1974