| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKULPTERA skulpte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) förse l. pryda (ngt) med skulptur (se d. o. 2 a) l. skulpturer; ss. skulpturalt konstverk framställa l. avbilda (ngt), (i löst l. fast material) utknåda l. utskära l. utmejsla l. (ut)snida o. d. (ngt); äv. dels abs.: ägna sig åt l. syssla med skulptur (se d. o. 1), vara skulptör, dels i uttr. skulptera ngt med ngt, förse ngt med skulptur(er) i form av ngt; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: försedd l. prydd med skulptur(er). Ett krucifix, ovanligt fint skulpteradt af grefve Stenbock. MoB 7: 2 (1799). InventVagnHovstall. 1814, s. 1 (: med Ornamenter). Ofvan ingången till (Amon-)templet (i Abu Simbel) ser man .., skulpterad i berget, kungen, som offrar åt Ra. Kræmer Orient. 185 (1866). Brödbräde, .. skulpteradt med ax. Slöjdaren 1882, nr 1, Bil. Han hade aldrig i sitt liv vare sig tecknat, målat eller skulpterat. Östergren (1940). Han tog det skulpterade pennskaftet (av elfenben) och doppade det omsorgsfullt i bläckhornet. Beijer BritaGrossh. 152 (1940). Matsalsstolarna hade ett litet skulpterat parti mitt i korsryggen. Hedberg VackrTänd. 22 (1943). — jfr UT-SKULPTERA o. RELIEF-, RUND-SKULPTERAD. — särsk.
a) (i sht förr) skom. pressa l. skära in mönster på (klack); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Vårens sko har randig sula och skulpterad klack. SvD(A) 1939, nr 69, s. 16.
b) konst. i p. pr. i adjektivisk o. överförd anv., med abstr. huvudord: som har avseende på l. utgöres av skulptur l. skulptering, skulptural (se d. o. 1); jfr c. Den skulpterande konstens yttringar anträffas under denna period (dvs. solutréen) mera sällan än under föregående. 2NF 20: 1288 (1914).
c) konst. i p. pf. i adjektivisk o. överförd anv., med abstr. huvudord: som har avseende på skulptur l. skulptering, skulptural (se d. o. 1); jfr b. En rik arkitektonisk och skulpterad behandling. Hahr ArkitH 412 (1902).
2) oeg. l. bildl.: (på ett sätt som för tanken till skulpturverk) forma l. dana (ngt l. ngn), ge (ngt l. ngn) dess (om skulpturverk påminnande) form(er); äv. (i sht geol. o. geogr. resp. bot. o. zool.): ge (ngt) dess l. förse (ngt) med dess (speciella) skulptur (se d. o. 3 c); äv. med avs. på person l. ansikte l. ansiktsdrag: (fint l. rent) mejsla l. utmejsla; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (Grekerna) uppfunno en så att säga vetenskaplig uppfostran afsedd att skulptera de ungas kroppar till sköna konstverk. Rydberg DSkön. 244 (1889). Af söderns trän älskar Böcklin .. de sculpterade och dekorativa, poppeln och cypressen med deras starka former och toner. Levertin Diktare 123 (1898). Vingarna (på skalbaggarna) äro ofta skulpterade, strimmiga eller punkterade och täcka vanligen större delen av bakkroppen. Trägårdh Skogsins. 34 (1914). Märtha Eketrä, vars allvarliga läggning tidigt skymtade fram i hennes nobelt skulpterade drag, blev (osv.). Wrangel Barnd. 204 (1924). Snö som vinterstormarna skulpterat till fantastiska figurer. Macfie NorrskM 60 (1938). Inne på Risvedens skogar .. (ligger) skogshemmanet Skäfthult. Vägen dit är knappt körbar med häst. .. Det är en ganska kraftigt skulpterad terräng däromkring. TurÅ 1938, s. 367. Samtidigt med att de exogena krafterna skapar sedimenten, skulpterar de jordytan och strävar efter att utjämna den. Hadding Geol. 51 (1954). — särsk.
a) (föga br.) zool. i uttr. skulpterad sköldpadda, sköldpaddan Clemmys insculpta Le Conte (med i viss mån skulpturlik teckning på skölden), skogsbäcksköldpadda. (Stuxberg o.) Floderus 3: 306 (1904).
b) med avs. på l. i fråga om abstrakt företeelse: forma, utmejsla. Heidenstam Tank. 80 (1899). Ur den karolinska statskyrkans ortodoxa uniformitet ha .. (de andliga väckelserörelserna), likt ett system av vattendrag i ett landskap, skulpterat en mångskiftande bild. Brilioth SvKyrkKunsk. 12 (1933). Vem vill förneka att det slutgiltiga, det yttersta och sista .. har en höghet som är skild från all annan: döden har skulpterat den. BonnierLM 1954, s. 338.
c) motsv. 1 b. Det var påtagligt, att .. (en mängd) toppar på Alperna, i Skottland såväl som i Klippbärgen uppkommit, genom vattnets skulpterande inflytande, ej genom nedifrån värkande krafter. GHT 1898, nr 11 B, s. 2. SvGeogrÅb. 1937, s. 213 (om geologiska processer).
1) till 1: gm skulptering få fram (ngt), skulptera (ngt). Anser man sig icke kompetent att på fri hand skulptera fram huvudets alla karaktärsdrag (på ett djur som skall stoppas upp), är det klokast att taga en gipsavgjutning av det nyflådda huvudet. Löwegren BiolTekn. 333 (1942). Ett koltrastpar .. (hade) byggt bo i byggnadsställningarna (vid tillbyggnaden av Akademiska föreningen i Lund). .. Och trastparet (hade) där lagt ägg och fått ungar. Till åminnelse hade man låtit en träsnidare skulptera fram trastboet och dess ungar på en av takstockarna i Lilla Salen. LundagKron. 3: 252 (1955).
2) (i sht i vitter stil) till 2. Det vackra huvud som åren skulpterade fram (hos Hans Larsson) var mäktigt och allvarsamt men icke dystert. Wägner i 3SAH LV. 1: 38 (1944). —
SKULPTERA OM010 4. särsk. till 2: forma om (ngt). Ä, hör du, ta och svälj ditt struphuvud, innan du yttrar dig (om andras utseende). .. Och skulptera om din näsa. Siwertz Låg. 185 (1932). —
SKULPTERA UT010 4. jfr utskulptera. särsk. till 2: (ut)forma (ngt); utdana (ngt), utveckla (ngt). (I Sutlejs flodsystem) föres .. (vittringsstoftet) bort och jordskorpan skulpteras ut på djupet. Hedin Transhim. 3: 491 (1912). Åren hade .. adlat hans ansikte. Den något bondska bredden hade skulpterats ut till värdighet och ett slags vänlig pondus, som (osv.). Siwertz Tråd. 74 (1957).
B: (1, 2) SKULPTERINGS-ARBETE. särsk. (i sht geol. o. geogr.) till 2, om naturkrafts skulpterande arbete (se d. o. 7 a). GHT 1898, nr 11 B, s. 2 (om vattenerosion orsakande uppkomst av kanjon).
Spalt S 5314 band 27, 1974