| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUNKA skuŋ3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå l. springa tungt l. klumpigt, lufsa, skumpa; äv. (särsk. om hjul l. maskin o. d.): halta, gå ojämnt l. haltande l. stötigt. (Sv.) Skunka .. (fr.) Clopiner. Aller à clochepied. Nordforss (1805). En bock sattes under hjulstocken för att förekomma skunkning. NoraskogArk. 6: 126 (1841). Den vida kände rockmakaren i grannbyn .. som kunde göra en fulländad spinnrock, en som aldrig skunkar eller kinkar. TurÅ 1926, s. 15.
Spalt S 5359 band 27, 1974