Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKURV skur4v, sbst.2, n.; best. -et. Etymologi [sv. dial. skurv; till SKURVA] (numera knappast br.) koll.: bannor, tillrättavisningar. Sundén (1891). Cannelin (1939). Spalt S 5378 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se