Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKUV, sbst.4, n.? Ordformer (skuf) Etymologi [sv. månsing skuv, oförtullade varor (NysvSt. 1929, s. 211 (c. 1865)), fint tyg, siden (Sundt FantLandstr. 394 (1850)); möjl. till skuva, v.1 (se SKJUVA); jfr med avs. på bet. sv. dial. skuva se, undandraga sig] (†) smuggelgods. Ljungström Åhs 30 (1865; om förh. c. 1810). Spalt S 5389 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
