| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVALTA, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
(†) om skakande, skramlande fordon. Gud låte oss bara komma fram med den här gamla sqvaltan, för hon är skral, och hjulen skramla och gnissla som en gammal mangel. Backman Reuter Lifv. 1: 49 (1870).
Spalt S 5421 band 27, 1974