| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVATT skvat4, interj.
återgivande det plaskande ljud som uppkommer, då ngn trampar i l. ngt slår mot l. faller i en vätskesamling l. dy l. blöt mark o. dyl. l. då vätska l. dy o. d. stänker omkring l. då ngn går med blöta strumpor l. skor o. d., stundom äv. det klafsande ljud, som uppkommer, då jämförelsevis mjuka (degiga) föremål häftigt slå emot varandra l. då ett jämförelsevis mjukt (degigt) föremål häftigt stöter emot ett hårt: klafs, plask; äv. upprepat en l. flera ggr (stundom sammanskrivet skvatt-skvatt). Wetterbergh Penning. 207 (1847). Kör fram! Till Canterbury! Kuska af: / Trapp-trapp i småsten och sqvatt-sqvatt i pölar! CVAStrandberg 5: 137 (1862). Anders slog ihop näfvarne, så att det sade skvatt. Molin SSkr. 108 (1895). Det sade skvatt i hans stövlar, så våt var han. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 1: 96 (1918). Blöta tuvor, som sprutade vatten och sade skvatt, när man trampade på dem. Sahlgren RosSilv. 181 (1927).
Spalt S 5425 band 27, 1974