Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVÄTT, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skvätt; till SKVÄTTA, v.4]
(i Finl.)
1) (föga br.) skakning l. stöt (vid färd med åkdon på gropig väg o. d.). FoU 15: 71 (1902).
2) ojämnhet l. gropighet i väg; gupp l. stup i backe (särsk. skidbacke). TPedFinl. 1895, s. 125. FoU 15: 71 (1902). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 92 (1958).

 

Spalt S 5436 band 27, 1974

Webbansvarig