Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVÄTTA skvät3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skvätta (sku-, squ-, sqv-) c. 1700 (: Stensqvätta), 1712 osv. sqvetta (squ-) 1689 (: Stensqwettan, sg. best.)—1761 (: Stensquetta))
Etymologi
[jfr d. skvætte, nor. skvette; till SKVÄTTA, v.1 (med tanke på stenskvättans envisa sjungande med ett jämförelsevis oskönt läte; jfr med avs. på bet. t. schmätzer o. eng. stone-chat, stenskvätta), l. möjl. till SKVÄTTA, v.2 (med tanke på stenskvättans benägenhet att låta sin avföring falla på den sten o. d. på vilken den sitter l. med tanke på dess livliga, sprittande rörelser; jfr SKVÄTTA, v.2 6, 10)]
fågeln Oenanthe oenanthe Lin., stenskvätta; ofta allmännare, om fågel tillhörande något av släktena Oenanthe Vieill. l. Saxicola Bechst. (i sht förr äv. Monticola Boie). Spegel 476 (1712). Skuätta .. Sten-skuätta, En fogel, som fått sitt namn af desz skårrande el. sträfwa liud Kuätt, Skuätt, ell. ock däraf at han släpper wått på hwar sten. Schultze Ordb. 4414 (c. 1755). 1Brehm 2: 96 (1875; i pl., allmännare). Nycander Gullsk. 26 (1911). DjurVärld 10: 325 (1963; i pl., allmännare). — jfr BUSK-, KLIPP-, STEN-SKVÄTTA m. fl.
Ssg: SKVÄTT- l. SKVÄTTE-SLÄKTE. (numera bl. mera tillf.) släkte av skvättor; i sht förr särsk. om släktet Saxicola Bechst. (med inbegrepp av släktet Oenanthe Vieill.). Nilsson Fauna II. 1: 166 (1824).

 

Spalt S 5436 band 27, 1974

Webbansvarig