Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
(gm ord l. handling) söka åsamka (ngn) stark minskning i l. förlust av den aktning l. respekt l. värdighet l. heder l. ära som han besitter i egna l. andras ögon l. djupt såra självkänslan (se SJÄLV-KÄNSLA 2) hos (ngn), grovt förolämpa l. kränka l. förödmjuka; oftast i fråga om uppsåtligt handlande; äv. med sakligt obj.; i sht förr äv. (utan tanke på uppsåtligt handlande) med obj. betecknande det egna jaget l. ngt som står detta nära: dra skam över, vanära; äv. dels utan obj., dels i p. pr., om ngt sakligt: som innebär l. medför en skymf l. skymfning, skymflig; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: skymf; äv. bildl.; jfr SKYMFERA. Ehoo utaf vngkarlarna, eller annan sig fördrijster (vid bröllop) taga förredantz för någon förnemblig man, eller .. (under dansen) på något sätt skimpfa och ohöfeligen möta, böte 40 daler S:mt. HSH 31: 67 (1661). Åkerman beswärade sig däröfwer, att Dycander skymffat honom, i det han kastat en Åkermans sedel förachtel(ige)n under bordet. ConsAcAboP 9: 426 (1708). Han har sjelf skymfat sitt goda namn och rykte. Nordforss (1805). Kolmodin Liv. 2: 319 (1832: skymfning; konkretare). Det kan ej nekas, att sakerna i detta ämbar (innehållande en ättiksbrygd) skymfa näsan. Almqvist Amor. 201 (1839). Ej skymfas himlen när som jorden syndar. Börjesson Solen 77 (1856). En engelsk styrman .. skymfar och smädar på ett härför väl inrättat språk. Holmström LändStränd. 1: 17 (1913). Fridegård Offerrök 159 (1949; i p. pr., om ord). Skymfar någon offentligen Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets höghetstecken, dömes för skymfande av rikssymbol till böter eller fängelse i högst sex månader. SFS 1962, s. 1859. — jfr BE-SKYMFA, O-SKYMFAD. — särsk.
a) [jfr t. auf einen schimpfen] (†) i uttr. skymfa på ngn l. ngt, (med skymfande ord) okväda ngn l. ngt. Den Baierska (regeringen), på hvilken Arndt så mycket skymfat, uppför sig med 1000 gånger mera sann fosterländskhet (än den preussiska). Atterbom Minn. 133 (1817). Eugen Richter skymfar friskt på sin gamle fiende (dvs. Bismarck). AB 1896, nr 255, s. 3.
b) (numera föga br.) i uttr. skymfa mot varandra, skymfa varandra. Qwinnokrig — twå hwassa tungors käbbel / Som skria gällt och skymfa mot hwarann. Hagberg Shaksp. 3: 5 (1848).
c) med avs. på heligt föremål: vanhelga l. profanera. Nordforss (1805). (Kung Helge) talte: ”Landsflykt eller död / jag kunde sätta, efter fädrens lagar, / uppå ditt brott, men jag vill vara mild, / som Balder är, hvars helgedom du skymfat.” Tegnér (WB) 5: 53 (1824).
d) (numera föga br.) om man, med avs. på kvinna: kränka (se KRÄNKA, v.2 6); äv.: beröva (kvinna) hennes jungfrudom l. oskuld; äv. med avs. på annan mans äkta säng: vanära l. befläcka l. besudla. (Sv.) Skymfa ett fruntimmer. = en flicka. (Fr.) Déshonorer — Violer — Forcer — Corrompre une femme. = une fille. Äfw. Déflorer une fille. Nordforss (1805). Skymfa en äkta säng. Meurman (1847).
e) (om förh. under skråtiden) i fråga om den (ss. skymflig ansedda, ss. bestraffning för brott l. överträdelse av regler o. d. av skråsammanslutning utdömda) behandling varigm en gesäll hölls utesluten ur gesällernas gemenskap o. förvägrades arbete hos mästarna l. varigm en mästare l. mästarna inom ett yrke i en stad höll(o)s avstängd(a) från gesällernas arbetskraft gm ett av en gesällförening utfärdat förbud att ta arbete där; äv. oeg. l. bildl., i uttr. bära skymfad ränsel, om gesäll: vara utesluten ur gesällernas gemenskap; jfr BLOCKERA 3 slutet, BOJKOTTA, STREJKA. Som för detta skomakare Gesällen Johan Svensson .. (blivit straffad för stöld) varder detta vår ovillkorliga skyldighet, att å Bröderskapets vägnar anhålla, att förbemälte Johan Svensson, alldrig anses eller emottages såsom Gesäll, utan skymfas och utstrykas hvart han komma må. Hansson SkomYrkH 151 (i handl. fr. 1826). Då .. en gesäll .. blef missnöjd med sin mästare och denne ej genast ställde honom tillfreds, så skymfades mästarens verkstad. Lundell HandtvSkrån 74 (1846). Förbundet 1913, nr 1, s. 4 (: ränsel). Det hände .. att mästare ”skymfades”, d. v. s. bojkottades på grund av intressetvister mellan dem och gesällskapen. Fatab. 1937, s. 116.
SKYMFISK, adj. [jfr t. schimpfisch; sannol. äv. att uppfatta ss. avledn. av skymf] (†) skymflig. VDAkt. 1678, s. 397 (om erbjuden kaplanstjänst).
Spalt S 5567 band 27, 1974