| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYTTERI ʃyt1eri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
1) (†) skjutande, skjutning; äv.: skjutkonst; jfr 2 o. SKJUTERI. (Lapplands) Inwånare ähre .. vthi Skytterij med Bogar ganska behändige. Tempeus Messenius 107 (1612). (Sv.) Skytteri .. skiutkånst, (lat.) Ars sagittandi, artificium ballistarium, pyrotechnica. Schultze Ordb. 4309 (c. 1755). Meurman (1847). jfr BÅGE-, KAPP-SKYTTERI.
2) [eg. specialanv. av 1] (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jagande med skjutvapen, skytte; äv. konkretare, dels om sätt att jaga med skjutvapen, dels om enskilt fall av jakt med skjutvapen; förr äv. konkret, i koll. anv., om villebråd nedlagt vid jakt med skjutvapen; jfr SKJUTERI slutet. GripshR 1610, s. 43. (I Smål. går man årsgång) at lära see föruth alt hvadh om året passera skall, .. om gode Fiskelekar skola blifva och Skytterijer ventas. Dybeck Runa 1842—43, 4: 82 (i handl. fr. c. 1700). Afzelius Sag. X. 2: 102 (i handl. fr. 1745; konkret). Det räknas bland de nöjsammaste skytterier, att om wåren gå på morkullsstreck. Linné FörelDjurr. 113 (1748). PopEtnolSkr. 8: 94 (1912). jfr BJÖRN-, FÅGEL-, KRYP-, TJUV-SKYTTERI m. fl.
3) (†) skytteverksamhet. (Vissa tidningsinsändare 1861) togo skarpskytteriet på politisk entreprenad och gjorde det till partifråga, så att för det skytteriet skulle allting vara ”fritt”. Hellberg Samtida 10: 121 (1873).
4) (†, om holländska förh.) i uttr. träda uti skytteri, bli medlem av en med skjutvapen beväpnad stadsvakt. 2BorgP 3: 778 (1727).
5) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) koll., om eldvapen, särsk.: artilleri (se d. o. 1); äv. om truppstyrka beväpnad med eldvapen. Alt skytteri blef från slottet fördt på stor torget, och hela Staden försatt i skräck (vid Sthms blodbad 1520). Rüdling 204 (1731). Högberg Vred. 3: 238 (1906; om truppstyrka bestående av skyttar). jfr BELÄGRINGS-SKYTTERI.
Spalt S 5634 band 27, 1974