Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅPA, f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. skåpa, våp, oföretagsam l. lat kvinna, dum flicka, samhörigt med SKÅP, sbst.2. — Jfr SKÅPLIPA]
(†) ss. nedsättande kvinnobeteckning: enfaldig (o. lat l. oföretagsam) l. tölpig kvinna. At jag skal se den Skåpan sätta nosen i wädret framför mig .. Hon lekte med dåckor, när jag redan hade Musique utanför mina Fönster om nätterna. Dalin Vitt. II. 5: 94 (1738).

 

Spalt S 5710 band 27, 1975

Webbansvarig