| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄCK ʃäk4, sbst.1, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2, 4 r. l. m.; best. -en; pl. -ar (KKD 10: 33 (1707) osv.) ((†) -er StallRSthm 1580—81, s. 3, Blanck NordRenäss. 259 (i handl. fr. c. 1786)).
1) häst med jämförelsevis stora, klart avgränsade fläckar på vit (l. ljus) botten l. med (oregelbundet) växlande stora, vita (ljusa) o. mörka fläckar; stundom äv. om nötkreatur med fläckig l. brokig färg; i sht förr äv. i sådana uttr. som brun l. röd skäck, brunskäckig resp. rödskäckig häst. Brun skäck fallen i westerås. StallRSthm 1572—73, s. 8. Se den gula Kampen brydd, / .. Än den Hingsten i fullt sträck, / Hur han löper ung och käck, / Brun och hvit med svarta fläckar, / Ibland skäckar / Rar och täck. Bellman (BellmS) 1: 139 (c. 1775, 1790). Än är Persien mig (dvs. östanvinden) kärast af all land på jordens ring; / Hela dagar i dess parker tumlar jag min schäck omkring. Atterbom LÖ 1: 101 (1824). Skäckig betecknar hos djuren hvit botten med mörka, större fläckar, Hos hästen är denna teckning ej väl ansedd: ”Skäcken är broder till kon”. Juhlin-Dannfelt 360 (1886). Skäck .. (dvs.) häst l. nötkreatur med sammanhängande stora, vita fält, blandade med mörkare fält. Ekbohrn (1936). Cronquist Ekipage 23 (1952). — jfr AGAT-, BLÅ-, BRUN-, FALK-, PORSLINS-, RYGG-, RÖD-, SVART-, TIGER-SKÄCK. — särsk. (i fackspr.) övergående i bet.: skäckig (se d. o. 1 a) l. skäckig färg; jfr 3. Hästens färg är mycket olika. En stor massa af färgnyanser finnas. Såsom grundfärger kunna anföras skimmel, fuchs, brun, gul, isabella, tiger och skäck. UB 3: 372 (1873). Blandade färger (på hästar) äro stickelhårig och skimmel. Brokiga äro skäck och tiger. 2SvUppslB 13: 1273 (1949).
2) [sannol. bildl. anv. av 1] (†) om tärning. Mången yngling (på Oskarsbalen i Lund) ”drillade” sina kort och ”skäckar” .. med så mycken ”smak” som någonsin en Troman eller Brukspatron. Jacobsson StudL 72 (1833). ”Håja! man skall väl spänna för sina skäckar, och köra för ett par blåa vikna.” .. (Hjerpenhielm talade) det sköna bildspråk, hvarmed spelare sinsemellan göra sig förstådda. SthmFig. 1845, s. 51.
3) [jfr t. scheck- i scheckflügel, namn på geting o. fjäril, scheckente, salskrake] ss. förled i ssgr, liktydigt med: skäckig (se d. o. 1 b) l. försedd med ngt som har skäckig färg; jfr 1 slutet.
4) (i fackspr.) i färg: ojämnhet, fläck. (Den matta oljefärg som målare själva blanda till) tål ej vid att man går tillbaka för att släta över och bättra upp, ty då uppstår genast en ojämnhet (skäck) som yttrar sig som en mörk flamma och en blankare yta. HantvB I. 1: 140 (1934).
(3) -LÖVIG. (†) som har brokiga löv l. blad; anträffat bl. i uttr. skäcklövig alm, om form av alm med vitbrokiga blad. Arrhenius Jordbr. 3: 255 (1861). —
(3) -SPINNARE. entomol. spinnarfjärilen Endromis versicolora Lin. (som är brokig o. vars framvingar har vita fläckar o. svarta ränder); äv.: fjäril tillhörande (den av bl. E. versicolora Lin. bestående) familjen Endromididæ av gruppen spinnarfjärilar (särsk. i pl. om denna familj). 2NF (1917; äv. i pl., om familjen).
Spalt S 5721 band 27, 1975