| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄFTA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or (Berlin).
(†)
1) skäktträ, skäkta (se skäkta, sbst.2 1 a); äv. = LIN-KLYFTA. (Eng.) Swingle-staff, (sv.) skäffta at skäffta hampa med. Serenius Hhh 3 b (1734). Möller (1807; med hänv. till linklyfta).
2) skäva; jfr SKÄKTA, sbst.2 3. Då .. (linet efter rötningen) åter blifwit torrt bråkas det, så att tågorna blifwa qwar, men skäftorna loszna. Berlin Lrb. 67 (1852).
Spalt S 5726 band 27, 1975