Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄNGLA, v.
Ordformer
(äv. ske-)
Etymologi
[sv. dial. skängla, dingla med benen; sannol. samhörigt med SKÅNGLA o. SKÄNGEL]
(†) gå vacklande l. stapplande. Schultze Ordb. 4213 (c. 1755).

 

Spalt S 5853 band 27, 1975

Webbansvarig