Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRGRÄS, sbst.2 (sbst.1 se SKÄRA, v.2 ssgr), l. SKÄLGRÄS l. SKÄLAGRÄS l. SKÄLEGRÄS l. SKÄLENGRÄS l. SKÄLONGRÄS, n.
Ordformer
(-äl- (-ääl-) 1638—1804. -äla- 1762—1872. -äle- 1742—1852. -älen- 1658—1687. -ällon- 1765—1766. -älon- 1773—c. 1815. -är- 1826. -ölan- 1758. — äv. siä-, sjä-, skiä-, skiää-)
Etymologi
[sv. dial. skälgräs, skälegräs; av SKÄRA, sbst.7, o. GRÄS; formen -en- sannol. eg. sg. best.; formen -an- sannol. eg. sg. best. l. utvecklad ur -on-]
(†)
1) växten Serratula tinctoria Lin. (i koll. bemärkelse), ängsskära; äv. om färgstoff från denna växt; jfr SKÄRA, sbst.7 a. Franckenius Spec. E 3 a (1638). 3 Llb Siählen- eller Lethegräs. OrdnLilleTull. 1658, s. B 1 a. VetAH 1742, s. 25. Dalin (1854).
2) växten Cirsium arvense (Lin.) Scop., åkertistel; jfr SKÄRA, sbst.7 a. Ahlman (1865, 1872).

 

Spalt S 5990 band 27, 1975

Webbansvarig