Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖLUNGAR, sbst. pl.
Ordformer
(äv. skjöl-)
Etymologi
[sannol. avledn. av sv. dial. sköl, utskärning i älvstrand, avskuret stycke, flisa av berg, sköl (se SKÖL). — Jfr SKÖLVERK]
(†) om hopgyttrade klimpar i myrmalm. JernkA 1845, s. 11 (1732: Skjölungar; rättat efter hskr.). Skölungar kallas vid myrmalmers gräfning små jordklimpar, eller körtlar, af sammangyttrad järnochra med sand, mo och lera, som stundom förekomma uti dessa malmer. Rinman (1789).

 

Spalt S 6107 band 27, 1976

Webbansvarig