| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖNA ʃø3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) färg. (efter utfärgning) ge (färggods) klarare (o. djupare) l. renare färg gm behandling i bad innehållande surt l. alkaliskt ämne l. dyl.; gm efterfärgning l. förnyad färgning göra (färg hos färggods) klarare (o. djupare) l. renare med sådan behandling av färggodset osv.; i sht förr äv. allmännare: göra (färg) klarare (o. djupare) l. renare. Möller (1790). Färgens sköning företages ej förr än klädet blifvit öfverskuret. Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 25. Slutligen kommer sköningen, hvilken för de mörka nyanserna (av blått ylletyg) vanligen inskränker sig till ett kallt bad i ammoniakhaltigt vatten och för de ljusa till ett kokande bad med vinsyra. JournManuf. 4: 44 (1834). Efter utfärgningen ”skönas” godset genom behandling med tvållösning, tennklorid och salpetersyra. NF 5: 610 (1882). Tryckfärg kan göras djupsvart eller ”skönas” genom tillsats af blåa färgämnen. 2NF 30: 89 (1919). Vissa metoder att dunkla, purpla och sköna kulörer m. m. Sahlin SkånFärg. 196 (1928). Varulex. Beklädn. 93 (1945).
2) (numera föga br.) med avs. på vin: klara (se KLARA, v. 2). Åstrand 2: 373 (1855). Sköningen tillgår sålunda, att till vinet sättes en lösning af husblåss, gelatin, ägghvita etc., hvilka med dess garfämne bilda olösliga föreningar. KommentSvFarm. 1227 (1906). Hammar (1936).
-MEDEL.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 1: medel (t. ex. ammoniak) använt för sköning l. i sköningsbad. Almström KemTekn. 2: 358 (1845).
(1) -ÄMNE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ämne använt ss.) sköningsmedel (se d. o. 1). Sahlin SkånFärg. 208 (1928).
Spalt S 6133 band 27, 1976