| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖRL, sbst.2, n. (G1R 7: 321 (1531), Spegel 427 (1712)), möjl. äv. m.? l. f.? (BtFinlH 3: 36 (1534: sådan sköörl)).
(†)
1) om buller l. dån (av strid o. d.); äv. om bråk (se BRÅK, sbst.1 6) l. krigsoroligheter l. uppror o. d. Endoch ath j thenna förlidna wåår haffuer warit någhot skorll (möjl. felaktigt för skörll) och buller på färde somestedz ther vm kring idher, haffue wij .. icke annat förmerkt än ati jw haffue faste bliffuit. G1R 7: 321 (1531). Skörl .. (dvs.) stort buller och gny. Spegel 427 (1712).
2) förödelse l. ofärd o. d. Medh hast skal itt skörl komma offuer tigh (dvs. Babylon), thet tu icke förseer. Jes. 47: 11 (Bib. 1541). (Sv.) Skiörl .. (lat.) Devastatio. Schenberg (1747).
Spalt S 6192 band 27, 1976