SLAGDÖRJ sla3g~dœr2j l. SLADÖRJ sla3~, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -er (Hasslöf SvVästkustf. 30 (1949)).
Ordformer
(sla- 1840 osv. slag- 1845 osv. — Se för övr. DÖRJ)
Etymologi
[sv. dial. slagdörg, sladörj; av SLAG, sbst.1, o. DÖRJ; anledningen till benämningen är att dörjen ofta är förenad med en pinne l. ett spö som slår mot båtkanten vid napp l. med en över relingen placerad klamp på vilken finns en sticka (av horn l. trä) som slår av o. an vid napp]
fisk. med en krok o. jämförelsevis lätt sänke försedd dörj som används från stillaliggande båt (i sht för fångst av makrill nära bottnen l. i vissa skikt mellan bottnen o. vattenytan). På så kallad Sladörj kan Makrillen fås i September och October. SkandFisk. 132 (1840). SvFiskelex. 78 (1955).
Avledn.: SLAGDÖRJA l. SLADÖRJA, v., -ning. fisk. fiska (ngt) med slagdörj; äv. abs. Slagdörjning eller metning av makrill. Haneson o. Rencke Bohusf. 173 (1923; rubrik). Sommargäster som slagdörjade i en eka. DN 1972, nr 190, s. 2.
Spalt S 6344 band 27, 1976
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
