Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLALOM sla4lom, äv. sla3lom2, r. (PåSkid. 1928, s. 324, osv.), äv. (i konkret(are) anv.) n. (STSD(A) 1936, nr 101, s. 12, osv.); best. (tillf.) -en, ss. n. -et.
Ordformer
(förr äv. slalåm)
Etymologi
[liksom t. o. eng. slalom av nor. slalåm, slalom, av nor. dial. sla(d)låm, f., svagt sluttande skidspår, av nor. dial. slad, sluttning (l. slad, svagt lutande, l. slada, luta; se SLADDA, v.4), o. låm, släpspår, möjl. rotbesläktat med LANA, sbst.2]
sport. utförsåkning på skidor i svängar längs slingrande spår, motsatt: störtlopp; stundom äv. konkret(are), om slalombana l. slalomlopp; i fråga om nutida förh. bl. om åkning längs en med portar (se PORT, sbst.1 2 b β) utmärkt, starkt slingrande bana; äv. oeg. l. bildl.; jfr SERPENTIN-ÅKNING. Åka slalom. En slalom skall pröva skidlöparens förmåga i behärskande av olika slag av svängar. PåSkid. 1928, s. 324. Alla lära sig slalom. STSD(A) 1935, nr 114, s. 6. Därs. 1936, nr 101, s. 12 (konkretare, bildl.). Slalom är .. skidsportens första tävlingsform, utförstävling i spår … Numera förstås därmed enl(igt) de internationella bestämmelserna en utförslöpning längs en kortare, med flaggor utmärkt, slingrande bana. NFMånKr. 1938, s. 62. CivRyttarförbMedd. 1947, s. 11 (oeg., om tolkning i slingrande bana med portar o. d.). Att det hette slalom, då vi (på skidor) störtade utför Hunneberg och kryssade mellan träden och ned på slätten mot Göta Älv, det visste vi inte. ByggnArbMinn. 174 (1950). — jfr SPECIAL-, STOR-SLALOM.
Ssgr (sport.): A: SLALOM-BACKE. backe för slalomåkning l. där man åker slalom. STSD 29/3 1936, Söndagsbil. s. 6. —
-BANA. jfr bana, sbst.1 3. PåSkid. 1928, s. 322. —
-BINDNING. skidbindning för slalomåkning. SvD(A) 1938, nr 346, s. 9. —
-BYXA. med hällor (se hälla, sbst.2 4) försedd skidbyxa för slalomåkning; i sht i pl. Varulex. Beklädn. 173 (1945). —
-LOPP. lopp (se d. o. 1 b) i slalom. PåSkid. 1931, s. 330. —
-LÖPARE. person som (ofta l. gärna) åker slalom; numera i sht om tävlingsåkare. TurÅ 1933, s. 289. —
-LÖPNING. jfr löpning, sbst.3 1. PåSkid. 1928, s. 321. —
-MÄSTARE. mästare (se d. o. 5, 7 slutet) i slalom. TurTidn. 1933, nr 8, s. 8. —
-MÄSTARINNA. jfr -mästare. Östergren (1941). —
-PORT. jfr port, sbst.1 2 b β. SvD(A) 1941, nr 53, s. 4. —
-SKIDA. (stålkantad) skida för slalomåkning; i sht i pl. TurTidn. 1937, s. 55. —
-TÄVLAN. (slaloms- 1928) jfr -tävling. PåSkid. 1928, s. 322. —
-TÄVLING. tävling i slalomåkning. PåSkid. 1931, s. 329. Den moderna formen av slalom med flaggportar har uppstått i Alperna. Österrikaren Mathias Zdarsky skall ha varit den förste som anordnat en modern slalomtävling med flaggor som markerade portarna (1901). DN(A) 1964, nr 2, s. 13. —
-ÅKA. [jfr -åkande, -åkare, -åkning] (mera tillf.) åka slalom. SvD(A) 1936, nr 81, s. 14. —
-ÅKANDE, p. adj. som åker slalom. SkidfrämjKal. 1940, s. 55. —
-ÅKARE. person som åker slalom; jfr -löpare. SvD(A) 1933, nr 88, s. 15. —
-ÅKERSKA. kvinnlig slalomåkare. SDS 1947, nr 57, s. 13. —
-ÅKNING. verksamheten l. konsten att åka slalom; äv. bildl.; jfr -löpning. PåSkid. 1931, s. 330. SvD(A) 1965, nr 150, s. 7 (bildl.).
B (föga br.): SLALOMS-TÄVLAN, se A.
Avledn. (sport.): SLALA, v. [jfr nor. slale] (mera tillf.) åka slalom. SDS 1937, nr 82, s. 6. —
SLALOMA, v. (mera tillf.) åka slalom. SvD(A) 1941, nr 56, s. 8.

 

Spalt S 6406 band 27, 1976

Webbansvarig