Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAMPAMPA, v.
Etymologi
[liksom d. slampampe (ä. d. slapampe) av mlt. slampampen l. t. schlampampen, till det verb som föreligger i lt. slampen resp. t. schlampen (se SLAMPA, v.), möjl. med anslutning till lt. o. t. pampen, proppa (i sig) mat, äta sig proppmätt, motsv. nor. dial. pampa, proppa (med mat) m. m. (se PAMP, sbst.1); jfr äv. holl. slampampen, svira. — Jfr SLAMPAMP, SLAMPHAMPA]
(†) frossa o. svira, leva i sus o. dus. Alle the ther (till köpstäderna) komme vele hafve frie skiutzferder af och in udi städerne och sedan liggie ther frie, täre och slampampe en dag, 6 eller 8, och betale plat inthet för sig. RA I. 1: 229 (1538). Wij haffwe förnummit .., att en partt aff thet sälskap, som ther hoss tig äre på Stäkeborg slampampa flux både natt och dag. G1R 15: 341 (1543). — Anm. I nedan anförda språkprov förekommer i samma bet. uttr. slå pamp [med anslutning till SLÅ, v.; jfr äv. ä. d. slapampe]. Feete Anders och Lasse tamp / Å trå dem så dhe slå pamp. Rondeletius 35 (1614).

 

Spalt S 6421 band 27, 1976

Webbansvarig