Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANGA, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1769 (: Slanggår), Weste FörslSAOB).
Etymologi
[möjl. eg. specialanv. av SLANGA, sbst.1 (se SLANG, sbst.1), i bet. 2]
(†) lång (rodd)slup. HovförtärSthm 1769, s. 2252. 28 man på 3 slangor och en Esping med flytnings saker till Drottningholm. Därs. 1771 A, s. 1590. Bellman (BellmS) 11: 54 (1791). Weste FörslSAOB (c. 1815).

 

Spalt S 6437 band 27, 1976

Webbansvarig