Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLAPPNA slap3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
bli slapp(are), förslappas, försvagas, mattas; jfr SLAPPA, v.1 2—4. Meurman (1847). (Karl V som barn har) ärfda dragen: långa, smala käkar, / slappnad underläpp. Pipping Carducci Dikt. 132 (1894). Det är en känd sak att en (driv-)rem förr eller senare slappnar och således behöfver spännas om. TT 1897, M. s. 37. Bakbenens muskler (hos lejonet) knöto sig ett ögonblick som till språng och slappnade igen. Hallström Than. 35 (1900). Fick makrillen en sekunds slappning i (met-)reven skulle han slita sig och gå. Berndtson Jäg. 129 (1926). Ahlin Markn. 11 (1957; om persons kropp). — särsk. motsv. SLAPP, adj.1 d, i oeg. l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; stundom liktydigt med: avtaga, minska. Ett aldrig slappnande intresse. Bevakningen slappnade. Meurman (1847). (Lagskipningen) skall icke slappna i min hand. Börjesson Statshv. 1 (1866). Under andra halvtid (av en fotbollsmatch), då svenskarna började slappna något, kommo främlingarna emellanåt fram i anfall. SvD(A) 1924, nr 175, s. 11. Utan tecken till trötthet eller slappnad uppmärksamhet. Bergfors Inland 11 (1942). SamtFramt. 1954, s. 551.
SLAPPNA TILL10 4. slappna, slappna av; särsk.: plötsligt (o. kortvarigt) slappna av. KrigVAT 1890, s. 430 (om personer, i fråga om uppmärksamhet o. d.). Didring Malm 2: 222 (1915; om muskler). Varje gång stormen slappnar till för en sekund räta .. (alarna) ut sig med ett ryck. Hemmer Morgongåv. 190 (1934).
Spalt S 6456 band 27, 1976