| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLASIG sla3sig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SLASOT, adj.
(i sht i vissa trakter, vard.) om person l. kläder o. d.: som kännetecknas av bristande vård l. omtanke l. renlighet l. ordning l. energi o. d., ovårdad l. slarvig l. slö o. dyl. l. (numera vanl.) sjaskig (se d. o. a) l. sjabbig; förr äv. (om person, i fråga om uppträdande): oblyg, fräck, ohyfsad. (Sv.) Slasott. (T.) Unbescheiden. (Lat.) Immodestus. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). (Sv.) slasig, slöderachtig, (fr.) nonchalant, negligent, paresseux. Möller (1745). Denna lilla tunna, slasigt klädda ungmö. Aronson Medalj. 68 (1935). (Morgonrocken) var ett slasigt plagg med ojämnt töjda våder. Vindros 1948, s. 18. Dagens unga modelejon vilka .. anstränger sig att se så slasiga ut som möjligt. GHT 1972, nr 75, s. 16.
Spalt S 6472 band 27, 1976