| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLASKIG slas3kig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SLASKOT, adj.
1) motsv. SLASK, sbst.2 I 1, 3, SLASKA, v. 1: som kännetecknas av l. innehåller l. är förenad med slask l. slaskande; i sht: (motbjudande) våt (o. smutsig), slabbig l. snuskig; i sht förr äv.: smutsig; i fråga om väglag stundom svårt att skilja från 2; jfr SLUSKIG. Ther man förbiuder öffuerflödeligh .. prydning, strax äro någre som thet så tagha, at man icke skal må hålla sigh .. reenliga medh sijn klädhen, vthan man moste gå slaskogh. LPetri Dryck. D 8 a (1557). Heel slaskug och osnygger / Hon (dvs. en gammal kärings näsa) dryper alla daar. Holmström Vitt. 199 (c. 1700). Posten 1769, s. 724 (om slaktares hantering). Den gropiga förstadsgatan, slaskig af höstregn. Lagerlöf Länk. 199 (1894); jfr 2. Östergren (1941; om disktrasa). — särsk.
a) (numera föga br.) om mat: kladdig l. motbjudande oren l. illa lagad l. oaptitlig l. blaskig o. d.; jfr SLASK, sbst.2 4. Lind (1749). Slaskig mat, (dvs.) illa lagad. Sundén (1891). Cannelin (1939).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om härdgång vid färskning, = SLAGGIG, adj.1 1 slutet; jfr LORTIG slutet. JernkA 1830, s. 359.
2) motsv. SLASK, sbst.2 I 2 (o. 3), SLASKA, v. 4: som kännetecknas av l. innehåller l. är förenad med slask; särsk. i fråga om dels tidsperiod (dag l. årstid o. d.), dels väder, dels väglag; jfr 1. Rudbeckius Horn D 1 a (1618; om vinter, i bild). Geijer Brev 168 (1813; om väder). Få se om inte fruntimmersveckan blir slaskig som vanligt. Lundquist Profil. 1: 19 (1884). För det mesta dolde .. (solen) sig bakom mörka, slaskiga skyar. Ahrenberg Öst. 43 (1890). Knappt hade jag vänt ryggen till, förr än jag hade ett regn av slaskiga isbollar omkring mig. Cederschiöld Manh. 118 (1916). Östergren (1941; om väglag). Lo-Johansson Förf. 90 (1957; om söndag). — jfr REGN-SLASKIG. — särsk.: våt av slask; i sht (i Finl.) i uttr. (aftonrodnad vacker natt,) morgonrodnad slaskig hatt; jfr SLASK, sbst.2 I 2 slutet. Att vi få krig, innan nästa års skylar bergas, det är så säkert som morgonrodnad slaskig hatt. Topelius Fält. 4: 366 (1864). Dens. Lb. 2: 77 (1875).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2; förr särsk. dels: simpel l. tarvlig l. låg, dels: tillgjord l. förkonstlad l. sliskig. (Våra vapen är prydda med guld o. silver för att imponera på fienden) hwilken intet seer effter något annat än som ringa, nedrige och slaskota saker. Sylvius Curtius 593 (1682). (Läraren) bör ej visa en tillgjord bedröfvelse eller en slaskig vänlighet, då han straffar. Dahm Skolm. 138 (1846). DN(A) 1958, nr 28, s. 5 (i fråga om färger i målares tavlor).
Spalt S 6478 band 27, 1976