| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLEJF släj4f, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLÖJF slöj4f, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32 (e`Weste), äv. 40 (Ekeblad BrClEkeblad 125 (1653) osv.) l. -ar (WoH (1904) osv.).
1) ögla l. slinga l. rosett l. knut bildad av band l. snöre l. snodd l. tygremsa l. rem l. (ss. ssgsförled) av metall o. avsedd för praktiskt ändamål (särsk. att hålla fast ngt) l. till prydnad; utom i a—e o. ss. ssgsförled numera bl. i utvidgad anv., om band l. snöre l. snodd l. tygremsa l. rem o. d. som är fäst vid l. utgår från ngt o. är avsett (avsedd) att hålla fast l. samman ngt l. dra ihop ngt l. att tjäna till prydnad (numera i sht om sådant band osv. som sitter på klädesplagg, i sht i byxlinning l. på ärm l. på axel l. vid midjan på ryggen), förr äv. om snöre l. band (träns l. gans l. galon o. d.) ss. besättning på kläder o. d.; jfr 2. Wthaff the knaparna med slöfferna på haar iagh frågat efter(,) the koma till en R(ichs)d(aler) dusine och man behöffuer till klädning och kasak 40 duszin, män aff bahra silke komma the något mindre. Ekeblad BrClEkeblad 125 (1653); möjl. till 2. BoupptSthm 1686, s. 31 a (1684). Snart hade slöfen lösnat vppå honom (dvs. en ung man), hwar med han Håren til öhronen vpbunnit hade. Weise 185 (1697; t. orig.: die Schleiffe). Råcken (är) bebrämad med Schleiffer af breda Silfwer galoner. KlädkamRSthm 1745, s. 140. Man sätter gemenligen en liten rem i ändan af öfra ytan (på klappträet), i form af en liten Schleiff, för att hänga det .. på ett .. ställe. Täubel Boktr. 1: 140 (1823). Berg Handarb. 168 (1874; på sypåse). En sleif i danska färger hade / Jag (vid studentmötet i Köpenhamn 1862) vid mitt bröst. Snoilsky 5: 178 (1897). Den äldsta gesällboken .. (hos kanngjutarna i Sthm) är bunden i träpärmar, överdragna med svart skinn och försedd med två slejfar med mässingslås. Löfgren TenngjH I. 1: 81 (1925). En trenchcoat med slejfar på axlarna. Edqvist Musik 68 (1946). — jfr AXEL-, BAND-, EPÅLETT-, ROCK-, RYGG-, SID-, SILKES-, SPÄNN-, ÄRM-SLEJF m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om ögla (äv. kring en rem skjutbart anbringad ring) av läder o. d., avsedd att sticka in en stropp i l. fästa vid ngt; äv. om tvärrem som är fäst på två ställen så att man kan sticka in en rem l. stropp mellan fästpunkterna; förr äv. om ett på rem anbringat metallbeslag avsett att sticka in en stropp under l. tjänande till prydnad. På Handtygelen äre dubbele Ringar 2. slöffer 12 — Rooser 10 str. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 21 (i handl. fr. 1654). Carbin-Rem af helskurit sämskadt oxläder med silja och sleuff af meszing. PH 11: 26 (1777). På lifremmen, som drages genom en på undersidan af ryggväskan anbragt sleif, sitta framtill två patronväskor. KrigVAT 1894, s. 654. Sleif är den läderögla, varigenom en stropp trädes. SoldIHäst. 1942, s. 36.
b) (förr) vid färgning av garn i färgeri, om löpknut (l. var o. en av de löpknutar) som anbragtes på ändan av snöre knutet kring garnhärva o. som var avsedd(a) att (tillsammans med en l. flera vanliga knutar) tjäna till att markera ägare av härvan. Sahlin SkånFärg. 79 (1928). Att knyta ut garn var att förse omslagna märksnören med knutar och sleifer enligt färgeriets märkningssystem. Därs. 204.
d) om dubbelvikt band buret lodrätt på bröstet o. avsett att uppbära ett ordenstecken (vars fästanordning är inträdd i bandet). (A. F. af Tengström hade för tapperhet i fält) förlänats Anne 3 (dvs. den ryska Annaorden av klass 3) med schleif och ros. Lagus Pojk. 54 (1904). jfr: (Riddare) bära .. ordenstecknet i en bandslejf på bröstet. NF 12: 324 (1888).
e) (numera föga br.) bildl., på pelare o. d.: dekoration i form av slinga bildad av ett band (se d. o. 34 d). Adler Meyer 235 (1893). Louis-seize- .. stilen omhuldade den antika pelarformen äfven å ljusstakar, dock förskönad af girlander, slejfer o. d. 2NF 16: 912 (1911).
2) [eg. specialanv. av 1] för hopfästande av två delar av ett klädesplagg o. d. avsedd anordning bestående av en på den ena delen anbringad ögla (som förenas med knapp o. d. på den andra) l. av ett på den ena delen anbringat band försett med knapphål l. knapp l. hake o. d. (som förenas med knapp resp. knapphål l. hyska osv. på den andra); äv. om liknande anordning för hopfästande av sko, särsk.: på ena sidan fastsydd rem (l. från den ena sidan utgående flik) som spänns över vristen o. fästs på den andra sidan med spänne o. d.; äv. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om vardera av två flikar som utgår från var sin sida av en sko o. är avsedda att förenas med varandra (t. ex. gm att snöras ihop). Slejf .. (dvs.) Snöre med el. utan tofs att knäppa knappar. Weste FörslSAOB (c. 1815). Et slags morgon- eller bonjour-rock, rikt besatt med snören och igenknäppt med sleifer. MagKonst 1828, s. 32. Underkroppen (på strandsvalan) är hvit, med ett bredt gråbrunt tvärband öfver bröstet, hvilket ser ut som en slejf, med hvilken vingkappan blifvit tillknäppt. Ericson Fågelkås. 1: 95 (1906). Vända barnlågskor, prima lack, med slejf. KatalPUBergström 33: 121 (1925). Den .. (gustavianska dam-)skon sammanhålles över vristen ungefär som rokokotidens skor med två slejfer, som äro hopknutna med band över den korta plösen. GustStil 46 (1926). Ofta förbindas fram- och bakstyckena (på anoraken) med en slejf, som knäppes mellan benen. Varulex. Beklädn. 207 (1945).
3) snick. lös list l. ribba o. d. (av trä) varmed två trästycken försedda med notar hopfogas, lös spont l. fjäder; stundom äv. om litet trästycke l. smal ribba som infogas i golv (vid nyläggning l. reparation), passbit; jfr I-SLEJFAD. Klint (1906; i fråga om passbit). Vid golvläggning iakttages: .. att inga mindre bitar eller sleifer få inläggas, och att kanterna bliva hela. Bildmark Entrepr. 145 (1921). Parkettrutorna hade runt kanten en not och fogades vid inläggningen i golvet tillsammans med lösa slejfar och spikades fast på ett undergolv av trä. Rig 1959, s. 91.
4) mus. anordning bestående av en med hål försedd skjutbar ribba l. trälist o. d. varmed förbindelsen mellan kancellerna o. stämmorna i en orgel kan stängas l. öppnas, register (se d. o. II 1). 2NF 20: 865 (1914). Då en (orgel-)tangents spelventil öppnas, strömmar luft från luftkistan .. in i kancellen .. och vidare i den el. de pipor, vars slejfer äro öppna. Tonkonst. 2: 476 (1957).
5) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ett i notskrift använt bågliknande tecken för bindning, (binde)båge. SvTMusF 1949, s. 157 (1767). Om sleif meddelas (i en hskr. från 1767) att ”där denna står, lyfter man ej upp fingren för den påföljande noten i basen. Han sammanbinder också flera noter för en stavelse i diskanten, liksom under en släpning med fingrarna”. Därs. (1949).
(1) -GALON. (†) galon avsedd för l. använd till besättning på kläder o. d. KlädkamRSthm 1737 a, s. 128. jfr Därs. 1745, s. 166 (: Silfwer Schleif galoner). —
-HALSDUK. (†) färdigknuten halsduk med slejf för hopfästande baktill. Ahrenberg Stockj. 217 (1892). —
(1 c) -KEDJA. [jfr t. schleifenkette] (i fackspr.) trådkedja där varje länk utgöres av ett trådstycke format ss. en åtta (en rosett) med styckets ändar fästade i åttans (rosettens) mitt. 2UB 6: 256 (1904). —
(4) -LÅDA. [jfr t. schleiflade] mus. kancellåda (med slejfer); jfr register-låda 2. Hennerberg (o. Norlind) 1: 21 (1912). —
(1, 2) -MODELL. särsk.: modell (se d. o. 1 c) av klädesplagg l. sko o. d. som kännetecknas av slejf. KatalÅhlénHolm 84: 257 (1922; om damsko). —
-SKO. sko med slejf(er). SvD(A) 1922, nr 102, s. 9. jfr KatalNK 1914, Vår. s. 38 (: Damslejfskor). jfr sandal-slejfsko. —
(1) -TYGEL. [jfr t. schleifzügel] ridk. hjälptygel som är fäst vid sadelgjord o. (går genom tränsringen till ryttarens hand l.) delar sig i två grenar som går till ryttarens händer genom var sin av tränsringarna (så att en slinga bildas kring (tränsringen resp.) vardera tränsringen); äv. om liknande hjälptygel som utan förgrening går till den ena av ryttarens händer över en mellan tränsringarna fäst rem (o. därvid bildar en slinga kring denna); numera nästan bl. i utvidgad anv., om hjälptygel som är fäst i sadelgjorden (l. i förbygelns bröstring) o. upptill delar sig i två grenar försedda med var sin ring genom vilka tränstyglarna l. bridongtyglarna löper, martingal. Platen HLednRytt. 8 (1856). Sleiftyglarne utgå ifrån en rem, som är fäst vid sadelgjordarne likt en språngrem och ungefär midt för hästens bringa delar sig i tvänne tyglar, hvilka genom trensringarne löpa in i ryttarens hand. Wrangel HbHästv. 282 (1885). 2NF (1917; trädd över en mellan tränsringarna fäst rem). 2SvUppslB (1953; om martingal). —
(1, 2) -ÖGLA. särsk. (i fackspr.) till 1 a, om ögla som utgör en på en rem fäst slejf. LmUppslB 390 a (1923).
Spalt S 6502 band 27, 1977