Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIND, sbst.1, r. l. f.? l. m.?; äv. SLINDA, r. l. f.; pl. -or (Svart G1 23 (1561), Hülphers Dal. 141 (1762)).
Ordformer
(slind 1616. slind- i avledn. 1556 (: Slindigt)—1696 (: fyrslindigt). slinda 1561—1762. slinde- i ssg 1563 (: slindeglas))
Etymologi
[fsv. slind, slinda, sida, kant, sv. dial. slind, sida, hörn, sträckning, trakt, riktning; sannol. etymologiskt identiskt med nor. dial. slind, f., tvärbjälke i hus, flatsida på tillhuggen stock, avhugget tunt barkstycke o. d.; till det verb som föreligger i nor. dial. slinda, flathugga, barka o. d. (se SLINGEVERK). — Jfr SEX-SLINDE-KORN, SLINDER, sbst.2, -SLINT, SLYNNAD, SLYNNOT]
(†)
1) sida; kant, hörn. HammarkDomb. 16/2 1616 (: slindh).
2) [eg. specialanv. av 1] på armborstpil: styrfjäder. Såsom (Gustav Vasa) .. och .. them (dvs. dalkarlarna) lärdt hade ett bättre skick på att smida Dalepilar, än the tilförenne wiste, nemligen, medh snede slindor. Svart G1 23 (1561). Hülphers Dal. 141 (1762).
Ssg (till 1, †): SLINDE-GLAS. sexkantigt o. spetsigt glas (av venetiansk typ?). Seitz Glas. 88 (cit. fr. 1563).
Avledn. (till 1, †): -SLINDAD, p. adj. ss. senare led i ssgr: -kantig, -sidig; om korn: -radig; jfr fyre-slindad (se fyre-slinda), sex-slindad. —
SLINDIG, adj.1 [sv. dial. slindiger]
1) som har kanter l. hörn; äv. i uttr. slindigt glas, = slinde-glas. VinkällRSthm 1556 (: Slindigt glass). En Gullring med en spitsig Demant och 6 små slindige Demanter. Loenbom Upl. 2: 62 (1592).
2) ss. senare led i ssg: som har (så l. så många) kanter l. hörn; anträffat bl. i ssgn fyr-slindig (Ett rökdrag .. (på ugnar) hwilcket kan giöras antingen rundt eller fyrslindigt af Bleck. Hiärne Wed. 38 (1696)).

 

Spalt S 6570 band 27, 1977

Webbansvarig