| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIP sli4p, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLIPA sli3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med medar försett redskap för släpning, släpa; i sht om enkel o. grov släde bestående av två med en l. flera tvärslåar förenade (vanl. oskodda) stänger ss. medar (o. ev. vagnskorg l. dyl. o. använd för frakt av ved l. av hö vid sjöslåtter o. d.); äv. allmännare, om kälke; jfr DRÖG, sbst.1 1. Levander Brottsl. 221 (i handl. fr. 1615). Förande och flyttiande, på Skepp, pråmor, båther, ferior, Hestar, wagnar, slijpor, etc. Utaff: Skipzmän, feriekarler, kutzker, fhormän, åkare, draghare, etc. L. Paulinus Gothus ThesCat. 430 (1631). Fernow Värmel. 392 (i handl. fr. 1705; om vedslip). Falk Skolp. 35 (1903; om dragkälke). 2SvKulturb. 3—4: 311 (1935; använd för transport av hö). — jfr KOLVEDS-, VED-SLIP.
B: SLIPE-DRAGARE. (†) person som (yrkesmässigt) drar en ”slip” l. ”slipar” för att därpå frakta ngt. BoupptSthm 1668, s. 1633.
Spalt S 6623 band 27, 1977