| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLOCKNA slok3na2, förr äv. SLUCKNA, v. -ade; förr möjl. äv. SLOCKNAS, v. dep., anträffat bl. i pr. sg. -as (UHiärne Vitt. 104 (1665; möjl. dock pass., till 3)). vbalsbst. -AN (†, Lucidor (SVS) 8 (c. 1670)), -ANDE, -ING (numera bl. tillf., företrädesvis i poetiskt spr. SP 1792, nr 148, s. 2, osv.).
A. intr., förr äv. (i bet. 2) dep.
1) om ngt som brinner l. glöder l. lyser o. d. (särsk. eld l. glöd l. ljus l. lampa): sluta brinna (med låga) l. glöda; sluta avge ljus l. lysa l. stråla l. glänsa l. skina; sluta föreligga ss. ljusföreteelse; äv. i överförd anv. (särsk. om rökpipa o. d., betecknande att tobaken slutar att förbrännas); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Wåra lampor slokna. Mat. 25: 8 (NT 1526). Tå intet meer weedh är sloknar eelden. Ordspr. 26: 20 (Bib. 1541). Spottar tu vppå een gnijsto, så sloknar hon. Syr. 28: 12 (Därs). Tobakspipan slocknade. Dalin (1854). Och så slocknade den sista raketen. Idun 1888, s. 268. Våra facklor slocknade — de hade brunnit ut. Lagergren Minn. 6: 33 (1927). Mellqvist satt .. med cigarren slocknad i sin .. hand. Siwertz JoDr. 213 (1928). Det enda ljud som hördes var då en av karlarna svor till halvtyst och skamset när trappljuset slocknade. Dens. Fribilj. 11 (1943). — jfr AV-, BORT-, HALV-, SJÄLV-, UT-SLOCKNA o. O-SLOCKNAD samt SJÄLV-SLOCKNANDE. — särsk.
a) (i sht i vitter stil) i fråga om att ngt slutar föreligga ss. ljusföreteelse på grund av att den aktuella ljuskällan avskärmas l. försvinner l. att en starkare ljuskälla börjar lysa; vanl. dels i fråga om att (ljus från) himlakropp (i sht sol l. måne) avskärmas av moln o. dyl. l. upphör att föreligga ss. synupplevelse i o. med himlakroppens sjunkande under horisonten, dels i fråga om att (ljus från) stjärna förbleknar o. försvinner vid sol- l. månljus. Solen nyss slocknat, / Och Fästet har tjocknat. Bellman (BellmS) 1: 242 (c. 1773, 1790). Morgonstjernan slocknar i solljuset. Wikner Pred. 228 (1877). Natt öfver Judaland, / Natt öfver Sion. / Borta vid vesterrand / slocknar Orion. Rydberg Dikt. 2: 115 (1891). I detsamma slocknade också solljuset. Solen gled in i ett stort mörkt moln. Krusenstjerna Fatt. 1: 153 (1935). De satt uppe om natten. / Lampan var länge tänd. / Gryningen kom och lampan / slocknade fastän tänd. / Icke synlig längre / brann den i dagens ljus / tills någon kom in och släckte / lampan i vakandets hus. Martinson GräsThule 104 (1958).
b) i fråga om att glödande himlakropp upphör att vara glödande (o. därmed att vara självlysande). Maillet anser hvar planet, som en slåcknad sol. Bergman Jordkl. 369 (1766). (Stjärnorna genomlöpa) så småningom .. alla avkylningsstadierna från vita stjärnor till röda och därefter .. till slocknande himlakroppar. Strömgren AstrMin. 1: 87 (1921). Om en stjärna, vars avstånd till jorden är 1015 km, plötsligt slocknade, hur länge skulle stjärnan lysa för oss? Bergholm Fys. 4: 53 (1925). Solens slocknande och jordens svalnande har börjat gå fortare än de lärde har beräknat. Lindström Vindsröjn. 56 (1939).
c) i fråga om att eldsprutande berg l. vulkan upphör att vara i aktiv verksamhet (jfr BRINNA 1 d); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Uti Kejsaredömet Japan äro rätt månge brinnande berg, som dels ännu brinna, dels fordom brunnit, dels ymsom slåckna och brinna. VetAH 1781, s. 85. Man känner redan 225 ännu werksamma och flera tusen slocknade vulkaner. Dahm Geogr. 10 (1863). Alla dessa (små-)vulkaner (på Teneriffa) är nu slocknade. Lyttkens Teneriffa 57 (1955).
d) (i ä. tekniskt fackspr.) i uttr. slocknande gnista, om var o. en av de (i sht inom ä. radioteknik nyttjade) elektriska gnistor med kortvarig urladdning som alstras i ett gnistgap vars elektroder intermittent laddas upp till några tusen volt. Ramsten o. Stenfelt (1917).
e) (i sht i vitter stil) i p. pr. l. p. pf., i överförd o. mer l. mindre adjektivisk anv., om eldstad l. härd o. d.: där eld o. glöd håller på att slockna resp. slocknat; äv. i bild. Lundgren MålAnt. 2: 193 (1872; i p. pf., om eldstad på lägerplats). Att blåsa på krigets slocknande härd / Han (dvs. K. XII) red (från Turkiet) genom dag och natt. Snoilsky 2: 79 (1881).
f) (numera bl. i vitter l. högre stil) i bild, om stjärna l. lampa l. (stearin)ljus o. d., i uttr. betecknande att ngn dör l. ngns liv tar slut. Skiöldungarnas Lyckta hade .. slåcknadt (om tronföljaren Adalrik dödats). Mörk Ad. 1: 88 (1743); jfr LYKTA, sbst.2 1 c δ. På. de. lärdas. himmel. har. slåcknat. en. stierna. Herr. Professor. Anders. Celsius. som. lyste. der. Nordenflycht QT 1745, s. 109. Så har nu äfven det sista af de gamla kronljusen i vår Vitterhets tempel slocknat (i och med Franzéns död)! Atterbom (1847) i 3SAH XXXVII. 2: 294; jfr LJUS, sbst. 12. (Efter fyra dagar) hade hans livslampa slocknat. DagbrKongo 367 (1911); jfr LAMPA, sbst.1 a.
2) (numera i sht i vitter l. högre stil; se dock i—k) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1 e, f), betecknande att ngns l. ngts verksamhet o. d. avtar l. upphör l. att ngt slutar l. försvinner o. d.; särsk. liktydigt med: upphöra, ändas, ta slut, försvinna, dö (bort l. ut). När som kärleken efter Christi ord sloknar. KyrkohÅ 1931, s. 234 (1540). Slijk vrede, som ey slåknas, / Men brinner in i döden. UHiärne Vitt. 104 (1665); möjl. till 3. Själens styrka och verksamhet slåcknar och försvinner. Kellgren (SVS) 4: 209 (1781). De lågo rätt länge och berättade historier, men småningom slocknade samtalet, och det blev tyst. Frideen Skärg. 152 (1923). Mot våren slocknade dagarna långsamt i blekblå skymningar. Lundkvist FlodHav. 75 (1934). Men brännvinsrodnaden och brännvinslivaktigheten slocknade fort, han satt där då ytterligare övergiven, uttömd. Trotzig Svek. 24 (1966). Mitt intresse för henne slocknade som när man blåser ut ett ljus. Lo-Johansson AstrHus. 219 (1966). — jfr FÖR-SLOCKNA. — särsk.
a) (numera bl. i vitter l. högre stil) om levande varelse: upphöra att leva, dö; äv. om liv: upphöra, ta slut; ss. vbalsbst. -ande närmande sig l. övergående i bet.: död l. förgängelse l. förintelse. Eneman Resa 1: 110 (1712; om spetälskesjuka personer). Han slocknade som et ljus. Lind (1749); jfr 1. (Kräldjuren) kunna i hög grad uthärda brist på föda eller frisk luft, samt förstöring äfwen af wigtiga lemmar, utan att lifwet derigenom slocknar. Holmström Ström NatLb. 3: 51 (1852). Ångesten för slocknandet, för tomheten. Heerberger Dag 146 (1939).
b) om ätt l. släkt o. d.: dö ut l. gå ut l. upphöra att existera. Medh .. (Ludvig IV:s son) slocknade the Carolingers Stämma, eller bleff hon åth mindstone ifrån Frantzöske Cronan vthsluten. Brask Pufendorf Hist. 186 (1680). (Vår kungliga) Ätt .. slockne aldrig, så länge Swenska Namnet warar. PH 5: 3201 (1752). Weibull LundLundag. 121 (1884; i p. pr., om släkter).
c) (numera bl. i vitter l. högre stil) om eld l. ljus l. glans o. d. i öga l. blick: dö bort, försvinna; äv. om öga l. blick: upphöra att ha liv l. livfull glans, bli livlös l. död; äv. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. i p. pf., liktydigt med: livlös, död); i sht förr äv. i uttr. i slockning i förbindelse med öga l. blick, betecknande att öga osv. håller på att slockna (i ovan angiven bet.); särsk. i uttr. betecknande att ngn håller på att dö l. dör. Den slocknande blicken hos den döende. Ögna-Liuset slåknar. Spegel GW 114 (1685). Den eld som lyste utur dessa ögon, är nu slocknad. Weste FörslSAOB (c. 1815). Utmed consuler i habit habillé, med kala pannor, smala ben och slocknade ögon .. sitta (i norska stortinget) grofva bönder från fjällbygderna. HT 1916, s. 81 (1818). Då .. (den döende Margareta Leijonhufvuds) ögon slocknade, började dagen att aftaga på himlahwalfwet. Fryxell Ber. 3: 194 (1828). Mer än den svarta och fotsida drägt, som enklingen höljde, / Talade kindens bleknade dal och ögat i slockning / Högt om en smärta, som icke mer här hugsvalelse söker. Fahlcrantz 1: 8 (1835, 1863). Mina ögon ha slocknat af sorgen. Strindberg GVasa 163 (1899).
d) (numera bl. i vitter l. högre stil) om röst l. stämma, dels: upphöra att ha liv l. livfull klang, bli livlös, dels: mattas l. dö bort, tystna; ofta i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. i p. pf., liktydigt med: livlös, kraftlös, matt). PersSlafv. 114 (1800; i p. pr., klandrat ss. osvenskt o. konstlat i JournSvL 1801, s. 239). Ur (det brinnande) Gustavianum han fördes ut / Med svedda kläder och lockar, / En bruten gubbe med slocknad röst / I kraftlöst bröst. Snoilsky 3: 17 (1883). Hon ville säga ja, men det var som om rösten slocknat. Benedictsson FruM 353 (1887). (Den döende Pasteurs) hustru och dotter frågade honom, om han hade svåra plågor. Med .. slocknande röst svarade han: ”Ja!” GHT 1895, nr 229 A, s. 2. Mina nerver ha varit goda, men nu äro de slut, förklarade (den anklagade) .. själv med sin slocknande röst inför rätten. SD 1930, nr 39, s. 9.
e) (numera bl. i vitter l. högre stil) om ngns ansikte l. huvud (med tanke på ansiktet) o. d.: upphöra att ha liv l. ett livfullt uttryck, bli livlös; vanl. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. i p. pf., liktydigt med: livlös, död). Ansiktet slocknade, och dödens stelhet spreds över anletsdragen. Den afskyvärda sanningen i de af dödskamp utspända magra benen och armarne, .. det i hemsk vanställning slocknande missdådar-anletet (på träkrucifixet), öfverträffar i detta slag allt hvad jag hittills sett. Atterbom Minn. 225 (1817). Hon ligger på dödsbädden med ett nästan slocknadt .. ansigte. Därs. 247. En gipsmask av ett gammalt magert, allvarligt, slocknat manshuvud. Siwertz Låg. 170 (1932). Manne smög ut igen med slocknat ansikte. Händels Largo kringflöt honom utan att kunna hjälpa. Dens. Fribilj. 157 (1943).
f) (numera bl. i vitter l. högre stil) om färg l. färgton l. färgmotsats o. d.: upphöra att föreligga (distinkt), mattas av, försvinna; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. liktydigt med: dämpad, matt). Det gröna, i hwilket alla färgmotsatser slockna, gifwer en känsla af lifwets enhet trots desz splittrade rigtningar. Ljunggren Est. 2: 169 (1860). Det larmande röda slocknar först (av alla färger, då mörkret inträder). Rydberg DSkön. 153 (1889). De andra salongerna äro i directoire och empire, blågrått, grönt, slocknade toner. GHT 1897, nr 72 B, s. 1. Först och främst skola vi se till att icke solen skiner midt på papperet .. för att färgen icke helt skall ”slockna” på akvarellen. Nyblom Akvarellm. 23 (1910). Ormbunkar bredde över mossklädd sten / det fina mönstret som blir mer beundrat / när höstens färger slocknar en för en. Gullberg Terzin. 61 (1958).
g) om person: upphöra att (inom sitt verksamhetsområde) vara aktiv l. framstående l. ”lysande” o. d. (särsk. i uttr. slocknad stjärna, om idrotts- l. filmstjärna o. d. som upphört att vara aktiv osv.); äv.: upphöra att andligt leva, dö andligt. Som vetenskapsman slocknade han tidigt. (Den finländske författaren) Josef Julius Wecksell, som slocknade redan vid 24 års ålder (då han insjuknade i schizofreni) för att i över fyrtio år överleva sig själv. OoB 1932, s. 164. Tre av våra mest populära ”slocknade stjärnor” (inom fotbollssporten har) .. ombetts (att i boken) skriva några hågkomster från sin aktiva tid. SvFotbHj. 7 (1945). Alla vet ju att många stumfilmsstjärnor slocknade därför att de hade så gräsliga röster. Vi 1960, nr 30—31, s. 18.
h) (†) om statisk elektricitet: (avledas o.) försvinna. Om (ledaren) C vidröres med en afledande kropp t. e. fingret, slocknar dess positiva Electricitet så länge kulan (i elektricitetsmaskinen) vrides. VetAH 1762, s. 214. Därs. 1768, s. 21.
i) (numera bl. vard.) om mekanisk anordning (i sht motor): upphöra att vara i gång, sluta fungera, stanna. TT 1875, s. 68 (om torrmätare för gas). Sedan motorn (i motorcykeln) plötsligt slocknat, och segern flugit malmöbon ur händerna, behöll denne som alltid sitt glada humör. SvD(B) 1928, nr 283, s. 11. Du ska inte köra … Sitt bara (i bilen) och säj att motorn slocknat. Fogelström Dolly 39 (1958).
j) (i sht vard.) om person: domna bort, falla i sömn, somna (in); äv. dels: bli redlös l. medvetslös (av förtärd alkohol 1. tilldelat slag o. d.), dels: upphöra att ”brinna” (för ngt) l. vara koncentrerad (i fråga om ngt) l. intresserad (av ngt) o. d., mista eldhågen l. koncentrationen l. intresset o. d.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. liktydigt med: ”frånvarande”) l. ”borta” l. ”bedövad”). (Vi) kände .. oss snart tyngda af sömn (under sången). En och annan af oss slocknade då och då. Melander Långtur 40 (1896). (I bilen på väg från festen) satt bibliotekarien Barck med en slocknad recentior i knät. Asplund Stud. 196 (1912). Resten av kvällen var hon åter som slocknad och .. (deras samtal) föreföll honom overkligt när han tänkte på det. Fridegård Kvarnb. 198 (1944). En natt när Ove kommer hem (berusad) och plötsligt slocknar i hissen kommer .. (grannen) uttassande. Unnerstad Snäckh. 119 (1949). En 23-årig yngling .. anmälde att han .. fått några tabletter av några tillfälliga bekanta, varpå han ”slocknat”. DN(A) 1959, nr 98, s. 38. (Han) Slocknade ett tag och var undan (från samtalet). Arnér Finnas 50 (1961). Få ett käkslag så att man slocknar. SvHandordb. (1966).
k) (vard., i sht sport.) om person: (kroppsligt) ta slut, tappa orken. Men så slocknade (kanotisten) Else-Mari på de sista hundra metrarna och blev omkörd av såväl en danska som en holländska. DN(A) 1964, nr 200, s. 14.
B. tr.
3) (†) släcka; anträffat bl. bildl., med avs. på hjärta (som står i brand l. glöder av kärlek). Chronander Bel. E 5 a (1649).
b) motsv. slockna 2 c, i fråga om att (eld osv. i) öga l. blick slocknar. Hedenstierna Marie 124 (1896; om ögon).
c) (fullt br., i sht vard.) motsv. slockna 2 j; särsk. i fråga om att falla i sömn l. (slappna av i koncentrationen o.) bli ouppmärksam l. disträ o. d. Ottelin OffentlTal. 2: 10 (1913; om åhörare av föredrag). —
SLOCKNA BORT10 4. (numera bl. i vitter l. högre stil) jfr bort 2 a; i sht bildl. Runeberg (SVS) 9: 120 (1848; bildl., om förälskelse). jfr bortslockna. särsk. i vissa bildl. anv.
a) motsv. slockna 2 a, i fråga om att upphöra att leva. Topelius NBlad. 112 (1865, 1870; om person).
b) motsv. slockna 2 j; särsk. i fråga om att falla i sömn. TurÅ 1910, s. 284 (om fiskare i vaggande båt). —
SLOCKNA NED10 4 l. NER4. [jfr brinna ned] (numera bl. i vitter l. högre stil) jfr ned (6,) 12 a; i sht bildl. CVAStrandberg 3: 366 (1854; om ljus o. lampor). Siwertz Tråd. 37 (1957; bildl.). särsk. bildl., motsv. slockna 2 a, i fråga om att upphöra att leva. Kullberg Ariosto 2: 398 (1865; om person). —
SLOCKNA UT10 4. (utom i e numera i sht i vitter l. högre stil) slockna (fullständigt); ofta bildl. Forsius Phys. 34 (1611; om brinnande träd). Sätherberg Dikt. 1: 264 (1862; bildl., om kärlek). jfr utslockna. särsk.
d) (numera bl. i vitter l. högre stil) bildl., motsv. slockna 2 a, i fråga om att upphöra att leva. SkrVSocLd 22: 130 (c. 1685; om person).
e) (fullt br.) bildl., motsv. slockna 2 b, i fråga om att ätt l. familj o. d. dör ut. Oelreich 21 (1755; om familjer).
Spalt S 6710 band 27, 1977