Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLOE l. SLOGE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(slo- i ssgr 1753 (: slostackar, pl.)—1798 (: Sloqwistarne, pl. best.). sloe 1726 (: Sloar, pl.), 1745—1762 (: sloar, pl.). sloe- i ssg 1761 (: sloe stackar, pl.)—1788 (: sloestack). sloge 1705. sloge- i ssgr 1707 (: Sloge stack)—1766 (: sloge stake))
Etymologi
[sv. dial. slo(g)e; jfr nor. dial. slo(d)e, sloge, ngt som man drar efter sig, släp, gren o. d. varpå hö dras, underlag av grenar i ett hölass l. en höstack m. m.; till (stammen i) SLOA; beträffande formerna med g jfr KNOGE, LOGE, sbst.1, MOGEN m. fl.]
(†) ss. underlag för höstack använd l. avsedd stång (varpå höet släpas l. bärs). En sloge, som Niels .. skall dragit undan en höstack. NVedboDombRenov. Vårt. 1705, § 36. Ingen skall taga trinne utur gärdesgårdarne till sloar under höstackar. Därs. Vårt. 1762, § 149 (i byordning).
Ssgr (†): A: SLO-KVIST. (slo- 1798. sloe- 1729) kvist l. lövgren som placeras på ”sloe” o. tillsammans med denna bildar underbädd för hö. NVedboDomb. Höstt. 1729, § 110 (: Slogeqwist). Därs. Höstt. 1798, § 285. —
-STACK. (slo- 1753. sloe- 1707—1788) höstack försedd med ”sloe”. NVedboDomb. Sommart. 1707 (: Sloge stack). Därs. Vårt. 1788, § 131. —
-STÅNG. = sloe. NVedboDomb. Höstt. 1798, § 285.
B: SLOE-KVIST, -STACK, se A. —
-STAKE. = sloe. NVedboDomb. Höstt. 1766, § 56 (: sloge stake).

 

Spalt S 6716 band 27, 1977

Webbansvarig