Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUKOPP l. SLUKUPP, om person m., om sak r. l. m. (PErici Musæus 2: 53 b (1582), Kling Spect. X 1 b (1735)) l. n. (G1R 11: 152 (1536), Wallin GothlSaml. 1: 137 (1747)).
Ordformer
(slug- 1536. sluk- 1582—1747. -opp (-op) 1536—1747. -up 1739)
Etymologi
[fsv. slukop, ss. namn på en ölkällare på Sthms slott; till SLUKA OPP resp. UPP (se SLUKA, v.1 särsk. förb.); jfr ä. d. slugop (i bet. 1), mlt. slūkup (i bet. 1), lt. sluckup (i bet. 1—3); i bet. 6 sannol. efter lt. sluckup l. t. schluckauf, båda med bet.: hicka, till slucken resp. schlucken, hicka, sannol. identiska med slucken resp. schlucken, sluka (se SLUCKA)]
(†)
1) frossare (i mat l. dryck; jfr SLUKA UPP 1). Lund Olofsson Bet. 52 (1739).
2) girig person, roffare; jfr 5 o. SLUKA UPP 2. Scherping Cober 1: 260 (1734).
3) liten mängd dryck, skvätt, slurk; jfr SLUKA UPP 1. PErici Musæus 2: 53 b (1582; i bild).
4) om slöseri o. d.; jfr SLUKA UPP 2. Kling Spect. X 1 b (1735).
5) om plats betraktad ss. ett uppslukande svalg? (jfr dock Hjelmqvist ImperSubst. 72 (1913)); äv. om roffare betraktad ss. ett uppslukande svalg (jfr 2); jfr SLUKA UPP 2. (Biskopen) skulle haffue kallet Stoch[olms slott?] eth slugop och sagt szå, ath han wille .. riffue thet .. nider i grunden. G1R 11: 152 (1536). Wallin GothlSaml. 1: 137 (1747; om roffare).
6) om hicka (ss. följd av omåttlighet i mat l. dryck). (Bönder på gästabud) fnaska ej Hem till Bysz, för’n Slukopp är uti Föllie. Warnmark Epigr. L 2 a (1688).

 

Spalt S 6772 band 27, 1977

Webbansvarig