Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLURVER slur4ver, m.; best. -n; pl. slurvar; l. SLURV slur4v, sbst.3, m.; best. -en; pl. -ar. Anm. I nedanstående källa användes skämts. den latiniserade formen slurvius. JSvedbom (1798) hos Dahlgren Släktprof. 1: 54.
Ordformer
(slurv (-rf) 1661 osv. slurver (-rfv- m. m.) 1738 osv. slårv c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. slurver, slurv; jfr nor. slurv; till SLURVA, v.1]
(numera i sht i vissa trakter) slarver; förr äv.: trashank; jfr SLURVARE. VDP 1661, s. 364. Schultze Ordb. 4536 (c. 1755; om trashank). Den slurfven, snickaren på godset. Almqvist AmH 1: 27 (1840). DN 1969, nr 98, s. 10.

 

Spalt S 6811 band 27, 1977

Webbansvarig