| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLYNGE slyŋ3e2, n.; best. -et; pl. -en.
(föga br.) snår, buskage. Hästen kom fram ur ett slynge och följde honom klampande ända upp till första kolbottnen. SRosendahl i Vi 1951, nr 8, s. 14. Där rappade nu vingar upp över ett buskkratt. .. (Jägaren) pulsade in i slynget. Dens. Lojäg. 9 (1956).
Spalt S 6949 band 28, 1978