Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄGER slä4ger, sbst. pl.; förr äv. SLEGAR l. SLEGARE, sbst. pl. Anm. I nedanstående källa användes ordet i sg. släger (best. -n) om laddat rör i fyrboll. SvVapSÅ 1942—43, s. 12.
Ordformer
(slager 1630, pl. (möjl. felaktigt för släger). slegar, pl. 1565. slegare, pl. 1565. sleger (-eeg-) pl. 1564—1565. slegger, pl. 1565. släger, pl. 1561 osv.)
Etymologi
[ombildning av t. schläge, pl. av schlag, slag, sprängladdning i granat, mordslag m. m. (se SLAG, sbst.1), l. möjl. av en inte anträffad motsv. anv. av t. schläger, person som slår, slagverktyg o. d., avledn. av schlagen, slå (se SLÅ, v.)]
(förr) i pl., = MORD-SLAG 2; jfr SLAG, sbst.1 35. ArkliR 1561, avd. 8. Därs. 1564, avd. 43. Sedan Fyrvärkskulorne voro färdige gjorde, inslogos Slägerne uti dem och laddades med kulor och hagel, hvilka Släger, alt efter som fyrvärket brann, lossade sine skott. 2VittAH 3: 250 (1788, 1793; i skildring av förh. på E. XIV:s tid). Billmanson Vap. 282 (1882).

 

Spalt S 7166 band 28, 1978

Webbansvarig